Helgens låt

Lowkey – Tears To Laughter

Lowkey är en brittisk rappare med rötter från Irak. Lowkey stödjer Palestinas kamp mot imperialist- och sioniststaten Israel. Han vill se ett fritt Palestina, fritt från Israels ockupation och apartheidsystem. Även SKP står upp för palestiniers rättigheter och och vill se ett slut på Israels förtryck av det palestinska folket. Lyssna även på ”Long live Palestine part 2”, där Lowkey bjudit in andra artister såsom den palestinska rapparen Shadia Mansour och den palestinska repgruppen DAM.

 

Vem fan kallar sig kommunist?

”TAG ER SJÄLVA I KRAGEN”
Jag växte upp i en relativt liten stad i den mellersta delen av Norrland. Mitt hem låg ett stenkast från Valhalla, ett av två flerbostadskomplex som uppfördes under miljonprogrammets tidiga skede. Det statliga projektet hade som syfte att bemöta bostadsbristen genom att bygga 100 000 lägenheter per år under tio års tid. För mig gjorde närheten till ”Valla” att jag snabbt skaffade mig en bekantskapskrets som bestod av barn från detta område. Mina kamrater var av en brokig skara men kännetecknande för samtliga var att tillvaron på ett eller annat sätt var minst sagt svår. Genom mina vänner fick jag inblick i den verklighet som var deras liv. Det jag såg var ensamstående morsor vars kroppar givit vika efter ett slitsamt arbete, alkoholism och samhällsutstötta familjemedlemmar, människor plågade av traumatiska minnen efter att ha blivit tvungna att fly sitt krigsdrabbade hemland och – löpandes som en röd tråd – ekonomiska svårigheter som ett resultat av avsaknaden på trygga anställningar. Även om min egen familjesituation var relativt trygg med arbetande föräldrar och hyran betald i tid, så fanns misär och svåra levnadsförhållanden ständigt runt omkring mig i egenskap av mina vänners upplevelser.
I takt med att vi blev äldre fortsatte problemen och för många av mina vänner var det självklart att göra mot samhället så som samhället gjort mot dem, vända ryggen till. Drogmissbruk och brottslighet blev en del av självidentiteten, något som förstärktes då det var just det som förväntades av dem. Problemen var många och lösningarna få. Vi får så ofta höra att vi lever i ett samhälle där alla har samma rättigheter att vi glömmer bort vad som faktiskt är viktigt, har alla samma möjligheter? Idag matas vi dagligen med slagord som gör gällande att vi ska klättra på karriärstegen, armbåga oss framåt och slå ut våra konkurrenter. Det sker i skolan, på arbetet men också i det vardagliga livet. Jag minns från gymnasiet att två dagar i veckan skulle vi ägna oss åt att driva ett UF-företag. Kort sagt kan det sägas att här fick man sig en dos av vad samhället går ut på: du är din egen lyckas smed och om du misslyckas beror det inte på någon annan än dig själv. Det var kanske därför inte så konstigt att jag i sann borgerlig anda kom på mig själv med att kallsint uppmana mina vänner att ”ta sig i kragen” eftersom ”det är upp till dem själva om de vill lyckas eller inte”. Idag vet jag bättre, men det är just sådana tankegångar som genomsyrar dagens samhälle. Om vi snackar media är det ingen överdrift att säga att det är starka krafter vi talar om. Det framgår inte minst av det faktum att majoriteten av svensk media är i händerna på ett fåtal större finansfamiljer såsom Bonnier och Schibsted. För att bara nämna ett fåtal av de företag som ägs av dessa mediemoguler: DN, TV4, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Dagens Industri, Svensk filmindustri, Aftonbladet, SvD och Metro. Att det ser ut såhär gör det oerhört viktigt att vi lär oss genomskåda de lögner och samhällssplittrande ideal vi dagligen matas med.

KLASSKLYFTORNA ÖKAR
Det går inte att förneka att vi lever i en orättvis värld. Idag kontrollerar 1 % av världens befolkning hälften av hela världens samlade rikedomar. Det blir än mer intressant om man vänder blickarna mot Sverige. Organisationen OECD har fastslagit att Sverige är det land där klassklyftorna ökat snabbast de senaste trettio åren. Det betyder att de fåtal rika blivit allt rikare samtidigt som folkmajoritetens inkomstutveckling i princip stått still. Det är också ett faktum att arbetarklassen dör tidigare än överklassen. I Bergsjön i Göteborg – också det ett miljonprogramsområde – är den förväntade livslängden nio år kortare än i det välbärgade Saltholm. Det är även värt att poängtera att forskare som studerat självmord kunnat visa att så mycket som 20 % av fallen kunde knytas till arbetslöshet. En femtedel av människor som väljer att avsluta sina liv i förtid gör det alltså för att det inte har ett arbete. Det är något som måste betraktas i ljuset av att de rika blir rikare samtidigt som människor går arbetslösa och inte ges tillfälle att vara en del av samhället. Statistik av detta slag är viktig, både eftersom det hjälper oss att slå hål på myten om att klasskamp är något som hör till det förflutna men också eftersom det klart och tydligt synliggör den riktiga fienden: det kapitalistiska systemet! Inte minst är det relevant i dessa tider av främlingsfientlighet och Sverigedemokratiska framgångar. För samtidigt som storföretagen gör miljardvinster så får arbetarklassen dela på smulor. När sedan smulorna inte räcker till är det tyvärr vanligt att ilskan riktas åt fel håll. Det sägs då vara den ökade invandringens och tiggarnas fel, något som glädjer storkapitalisterna eftersom det försvårar för arbetarklassen att gemensamt organisera sig och ta upp striden mot de riktiga parasiterna.

ORGANISERA DIG!
Hur gick det då för mina vänner? Ett fåtal har erbjudits jobb men är ändå kvar i ekorrhjulet där de sliter ut sig för sin arbetsköpare för att kunna försörja sina familjer. För andra gick det inte så bra. Faktum är att de nu närmar sig trettioårsåldern och fortfarande är arbetslöshet, utanförskap och bostadsbrist bestående inslag i deras liv. Jag tror nog att de flesta kan känna igen beskrivningen, om inte direkt så i alla fall i form av en mammas, pappas, broders, systers eller avlägsen väns levnadssituation. Vi påverkas alla på ett eller annat sätt av det system som sätter vinstintressen före mänskliga behov. Det är också därför vi gemensamt måste komma till insikt att det går att förändra den rådande situationen. Som det nog framgår av texten har den åsikten inte alltid varit självklar för mig. Längs den krokiga vägen har jag tvingats utmana och omvärdera mitt sätt att se på världen och människan. En faktor som bidragit till detta är de historiska studier som jag påbörjade här i Uppsala. Det må låta klyschigt, men för att förändra världen imorgon måste vi inse att gårdagen ger oss svar på varför det idag ser ut som det gör. När jag blickar tillbaka på min uppväxt är det också tydligt att det jag och mina kamrater tillsammans gått igenom har bidragit till att jag idag står där jag står. Det är en syn på världen som inte utgår från några rasistiska antaganden om att syndabocken är den med fel hudfärg eller religion. Inte heller rör det sig om en fantasiföreställning som gör gällande att en fri marknad skulle vara lösningen på våra samhällsproblem. Tvärtom är utgångspunkten att det råder ett oundvikligt samband mellan människors tuffa tillvaro och det omänskliga och rovgiriga kapitalistiska systemet. Utifrån detta är det sedan möjligt att dra slutsatsen att det är både möjligt och högst nödvändigt att kämpa för en bättre värld.

Kamrat, vill du vara med och ta upp kampen för ett socialistiskt samhälle? Organisera dig i Sveriges kommunistiska parti.

Drfr blev jag kommunist

Nu var det dags igen – Rikshem chockhöjer hyror i Uppsala

Förra gången Rikshem drog fram i Uppsala var i Gränby, där man chockhöjde hyrorna och därmed kastade ut de låginkomsttagare som tidigare bott där. Nu är det kvarteret Lågbergets tur i Eriksberg.

statenhöjerhyrorna_liten

En stor del av de som bor i Lågberget består av låginkomsttagare och pensionärer som har ”en inkomst lägre än genomsnittet.”[1] När Rikshem således vill höja hyrorna med mellan 40-60 procent, kommer detta i praktiken att tvinga dessa människor att flytta. Inte heller detta är enkelt, när kötiderna för bostäder i det kommunala Uppsalahem stadigt ökar och de få nybyggda hyresrätterna ofta har hyror på över 10 000 kronor i månaden. Situationen för Uppsalas arbetarklass ser inte ljus ut.

Rikshem
Fastighetsbolaget Rikshem har bostäder i hela landet och ägs AMF (som i sin tur ägs av både LO och Svenskt Näringsliv i skön förening) och Fjärde AP-fonden (en statlig ”buffertfond” som ska se till att pensionssystemet flyter på som det ska). Fjärde AP-fonden har ett kapital på över 300 miljarder kronor (hur mycket Svenskt Näringsliv sitter på är knappt lönt att spekulera i). Rikshem är således till hälften statligt ägt, och till hälften ägt av arbetsmarknadens parter, och det är dessa aktörer som nu bestämt sig för att plundra ut Lågberget.

Om vi då riktar blicken mot Rikshem självt, så ser vi att deras verksamhet kantats av skandaler. I höstas framkom det att ledande personer i Rikshem, med vd Jan-Erik Höjvall i spetsen, fått ut hundratals miljoner kronor i olika sorters ersättningar.[1] Mats Mared, styrelseordförande i Rikshem, kallar detta för kompensationer. I kombination med att Rikshem gjorde en god vinst förra året och ökade sitt resultat till 1 964 miljoner kronor, framstår hyreshöjningarna som småpotatis i sammanhanget.[2] Det finns alltså gott om medel att renovera för, utan att man behöver höja hyrorna.

När sedan Höjvall konfronteras med konsekvenserna för låginkomsttagarna i området konstaterar han kallt att ”[b]ostadsbidrag är sättet vi kan lösa det på.”[3] Han har alltså mage att först köra låginkomsttagare ur huset, för att sedan arrogant avsäga sig ansvaret. När Blå Tåget på 70-talet sjöng att när kapitalet höjer hyrorna följer staten efter med höjt bostadsbidrag, visste de nog inte hur väl det skulle stämma in på 2016 års Uppsala.

Vi har alltså en situation där ett fåtal styrelseledamöter och andra pampar berikar sig på vanligt folk, människor som arbetat hela livet och som förtjänar att vila och njuta av livet, människor som kämpar för att få vardagen att gå runt och människor som är för sjuka för att kunna arbeta. De har blivit en kassako för borgerligheten. Vad har skapat denna situation?

Bostadsmarknaden
En förutsättning för att Rikshem ska kunna göra detta, är att de kan få in nya hyresgäster som är villiga att betala den höjda hyran. Om de inte kunde räkna med detta, skulle de gå med förlust. De profiterar alltså på bostadsbristen och använder den som slagträ mot arbetarklassen.

Bostadsbristen är i sig ett resultat av att det svenska monopolkapitalet, de största av de största företagen och bankerna, fått fritt spelrum. De fyra svenska storbankerna har aldrig tjänat så mycket pengar som de gör idag: 2014 uppgick deras sammanlagda vinst till 81 miljarder kronor.[4] Denna vinst består till stor del av räntan som de får in på sina bolån.[5] Bankernas rekordvinster bygger alltså på att bostadsmarknaden hålls igång och att folk tvingas köpa sina bostäder. Samtidigt finns det ett stort intresse hos de stora bostadsbolagen (NCC, Skanska, PEAB och JM är de överlägset största aktörerna i Sverige) att bygga bostadsrätter. Dessa innebär ingen långsiktig investering såsom hyresrätter gör, utan innebär snabba och säkra pengar, förutsatt att det finns en efterfrågan och ett tryck på bostadsmarknaden. Förutsättningen för bankernas och byggherrarnas miljardvinster är alltså en bostadsbrist. Den kan de använda för att trissa upp priserna.

Det är alltså ingen slump att det är bostadsbrist: marknaden vill ha det på detta sätt. Det är i denna situation som Rikshem kan chockhöja hyrorna. Om inte de som bor där nu kommer att ha råd att betala, så finns det andra som är villiga att göra det. Vart låginkomsttagarna och pensionärerna sedan ska ta vägen bryr sig inte Jan-Erik Höjvall och kompanjoner inte om.

Slutsats?
Det finns inga långsiktiga lösningar inom ramen för kapitalismen, där kommer bankerna och storföretagen jämt att bestämma. Den långsiktiga lösningen ligger i socialismen, i avskaffandet av bankernas och storföretagens makt, till förmån för arbetarklassen och den vanliga människan. Alla har rätt till ett bra och sunt boende, utan att behöva oroa sig för att bli utkastad för att man inte är tillräckligt lönsam. Därför säger SKP Uppsala:

-Låt Rikshem bekosta hela renoveringen!
-Rusta upp arbetarklassens bostäder – utan att belasta arbetarklassen!
-Avskaffa bankernas och storföretagens makt – kämpa för socialismen!

 

[1] http://www.svd.se/rikshem-affarer-granskas

[2] http://byggindustrin.se/artikel/nyhet/rikshem-g%C3%B6r-vinst-22761#

[3] http://www.hemhyra.se/uppsala/rikshems-vd-svarar-pa-kritiken

[4] http://www.dn.se/ekonomi/rekordvinster-i-sikte-trots-minusrantan/

[5] http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-okad-vinst-pa-bankernas-bolan/

[1] http://www.svt.se/nyheter/regionalt/uppsala/hyresgaster-fruktar-flytt-vid-hyreshojning

Helgens låt

LöstFolk – Stoppa Renoveringen

”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen”. LöstFolk från Uppsala levererar i denna låt lika skarp som aktuell kritik mot den svenska bostadssituationen. Bakgrunden till låten är den brutala chockhöjning av hyror som tvingade människor i området Gränby att överge sina bostäder. Nu har turen kommit till Lågberget i Eriksberg där Rikshem nu hotar att höja hyrorna med 50-60 procent. Vilka som drabbas hårdast är inte svårt att räkna ut. Låginkomstagare och redan socialt utsatta behandlas som boskap som måste flyttas på, något som i längden leder till ökad segregation och större klassklyftor. Detta sker samtidigt som VD:n för Rikshem, Jan-Erik Höjvall, sover gott om natten. År 2014 hamnade Höjvall på 13:e plats på den lista som namngett de 30 rikaste direktörerna inom bygg- och fastighetsbranschen. Vi i SKP Uppsala menar att Rikshem visst ska renovera, för alla har rätt till en bra bostad, men att det också är dem som ska betala. Låt Höjvall och de andra pamparna betala istället för att lämpa över kostnaden på arbetarklassen! All solidaritet med de boende i Lågberget!

Visste du att..

hon överst i bild har en månadslön på 490 000 men anser att sjuksköterskor tjänar för mycket? Hon i den nedre bilden, tillsammans med SKP Uppsala, håller inte med.

jaaa

Kommunistisk grundkurs

AFFISCH

”Kommunismen är en vacker tanke men fungerar inte i praktiken!”

”Kommunisterna har mördat 200 miljoner människor!”

Känner du igen ovanstående påståenden? Är du arbetare/student?
Lutar du åt vänster? Nu får du äntligen chansen att bemöta
påståendena och lära dig mer om kommunism och klasskamp!

I vår håller vi åter vår uppskattade grundkurs i kommunism.
Kursen består av 6 lektioner och erbjuder grundläggande teoretisk
kunskap om världshistorien, kapitalismen och försöken att bygga
upp socialismen. Efter genomgången grundkurs finns även
möjlighet att fortsätta med vår fördjupningskurs.

Mer information om kursen kommer senare men du kan redan nu
anmäla ditt intresse till uppsala@skp.se

AuKQwp0N930ylZzAZ2ZN

bild från tidigare grundkurs