De svenska byggmonopolen

statenhöjerhyrorna_liten

Bankernas intressen i byggbranschen
I tidigare artiklar har vi beskrivit hur både bankerna och de största byggherrarna tjänar på bostadskrisen, och hur de tjänar miljarder på produktionen av bostadsrätter. Bankerna tjänar dock inte bara pengar på räntorna på de svenska bolånen, utan de har även direkta intressen i de enskilda byggföretagen.

De fyra överlägset största byggherrarna på den svenska marknaden är NCC, Skanska, JM och Peab. Dessa var de enda byggföretagen med en omsättning på över 10 miljarder kronor vardera under 2014.[1] Artikeln kommer att fokusera på en analys av dessa fyra företag. Det bör tilläggas att endast de största aktieägarna beskrivs i denna artikel, det kan mycket väl vara så att bankerna äger aktieposter som försvinner i mängden.

Unknown
Det största byggföretaget inom Sverige, sett till omsättningen inom landet, är Peab. Deras omsättning 2014 var på över 35 miljarder kronor. Företaget grundades 1959 och tog i början på 90-talet över det fackföreningsägda BPA AB. Deras verksamhet har kantats av korruption och mutskandaler.[2]

Ägandet i Peab domineras av familjen Paulsson, som även grundade företaget. Bankerna, framför allt Handelsbanken, har ett ägarintresse i företaget, och äger 2,2% av aktierna. Även utländskt bankkapital har intressen i Peab. Carnegie äger 3,3% och JP Morgan äger 1,1%. Värt att notera är att även Ingvar Kamprad har intressen i Peab. Den välkände ägaren av Ikea äger också Ikano Bank och Ikano Bostad, som hamnar på plats 16 på listan över Sveriges största byggherrar. De olika koncernerna smälter alltså till viss del samman.[3]

SKANSKA_MAC_PANTONE [Konvert]
Det näst största byggföretaget i Sverige är Skanska. Företaget är egentligen det största av de svenska byggföretagen, men har majoriteten av sina investeringar och projekt utomlands.

Den enskilt största ägaren i Skanska är Industrivärden, intimt sammankopplat med Handelsbanken. Industrivärden äger 7,2% av kapitalet, men 24,1% av rösterna, och kontrollerar därmed företaget. Handelsbankens inflytande slutar dock inte där. Den tredje största ägaren i företaget är Alecta, ett pensionsföretag, som äger 6,8% av kapitalet. Detta företag köptes i sin tur av Handelsbanken år 2000.[4] Detta innebär att Handelsbanken kontrollerar 14% av kapitalet i Skanska.

Alla de andra svenska storbankerna har intressen i Skanska. SEB äger 3% av kapitalet, Swedbank 2,1% och Nordea 1,3%. Utöver dessa innehar både Carnegie och Norges Bank 1,6% vardera av kapitalet. Det innebär att de fyra största bankerna kontrollerar sammanlagt 20,4% av kapitalet i Skanska. Lägg till de utländska bankerna, så kontrolleras Skanska till 23,6% av banker.[5]

NCC_logo.svg

Det tredje största byggföretaget i Sverige, NCC, kontrolleras av Nordstjernan. Detta företag innehar 20,1% av aktiekapitalet och 64,2% av rösterna. Norstjernan kontrolleras av familjen Ax:son Johnson, som även äger Åhlens, Hemköp, Willys och Mekonomen. Norstjernan självt kontrollerar ytterligare bolag, utöver NCC. Dessa är bland andra Ramirent, Nobia, Ekornes och Swedol. Ramirent och Swedol fokuserar på uthyrning av bland annat maskiner, kranar, hissar och baracker och annat som man behöver för att utrusta en byggarbetsplats. Nobia är ett köksföretag som bland annat äger Myresjökök. Ekornes är ett av världens ledande möbelföretag, där Norstjernan har den största aktieposten. För produktionen av ett bostadshus behöver man således aldrig vända sig utanför den egna koncernen!

Näst största ägaren i NCC är SEB, Wallenbergs bank. Aktieinnehavet ligger på 6,6%. På fjärde plats kommer Swedbank med 3,9% av aktieinnehavet och på femte plats återfinns Handelsbanken med 2,9%. Nordea har här hamnat lite efter och återfinns först på 16 plats med 0,7% av aktieinnehavet. De fyra svenska storbankerna äger således 14,1% av aktierna inom NCC. Utöver de fyra storbankerna har även andra banker intressen i NCC. Norges Bank äger 1,9%, Avanza äger 1,1% och Skandia 1,5%. Lägger man till dessa har bankerna ett sammanlagt ägarskap på 18,6%.[6]

 

logo

Det fjärde största byggföretaget i Sverige är JM Bygg. Detta företag har hamnat lite bakom de övriga och har en omsättning på ”bara” 11 miljarder kronor.[7]

Den största enskilda ägaren i JM är Swedbanks Roburfonder, som står för sammanlagt 9,7% av aktieinnehavet. Tredje största ägare i JM är Nordea, vars Investment Funds står för 6,6% av aktieinnehavet. De två andra storbankerna står dock inte utanför, SEB äger 4,1% av företaget och Handelsbanken står för 3,6%. Därmed står de fyra storbankerna som ägare till 24% av aktieinnehavet i JM.

I detta sammanhang är det även värt att notera att det norska byggföretaget OBOS nyligen köpt in sig i JM, med 2% av aktieinnehavet.[8] Detta är intressant för att OBOS redan kontrollerar Veidekke, det sjätte största byggföretaget i Sverige. Jämfört med 2013 ökade Veidekke sin omsättning med över 50%, vilket innebär att det är det snabbast växande byggföretaget i Sverige, bland de 26 största byggföretagen. OBOS äger för övrigt redan byggföretaget Myresjöhus (inte att förväxla med Myresjökök, som ägs av Nordstjernan) och några andra mindre svenska byggföretag.

Slutsats?
De fyra störst svenska bankerna har betydande intressen i tre av de fyra största svenska byggbolagen, endast Peab klarar sig undan bankernas dominans. För bankerna innebär detta att de inte bara tjänar pengar på bostadsmarknaden genom räntorna på amorteringar, utan även direkt på att det går bra för byggherrarna. En förutsättning för att det ska gå bra för byggherrarna är att det finns en bostadsbrist, annars hade det inte funnits en marknad för bostadsbyggande. Bankernas intresse i att upprätthålla bostadsbristen vilar således på två ben: dels tjänar de miljarder på räntorna på bolånen, och dels har de betydande intressen i byggföretagen själva.

 

 

[1]https://www.sverigesbyggindustrier.se/UserFiles/Files/Marknad/Kopia_av_30_storsta_byggforetagen_i_sverige_2014.pdf

[2] http://www.svd.se/peabs-fulknep-slar-ut-konkurrensen_7002573

[3] http://www.peab.se/om-peab/finansiell-information/peabaktien/agarforteckning/

[4] https://www.alecta.se/Om-Alecta/Detta-ar-Alecta/Alectas-historia/

[5] http://group.skanska.com/sv/investerare/aktien/storsta-aktieagarna/

[6] http://www.ncc.se/om-ncc/investor-relations/ncc-aktien/storsta-aktieagare/

[7]https://www.sverigesbyggindustrier.se/UserFiles/Files/Marknad/Kopia_av_30_storsta_byggforetagen_i_sverige_2014.pdf

[8] https://www.obos.no/om-obos/nyheter/obos-kjoper-aksjer-i-jm

Filmtema: Tidig sovjetisk film

Den sovjetiska filmhistorien får sitt största stora uppsving på 20-talet, i kölvattnet av den framgångsrika revolutionen 1917. Efter ett långt och blodigt inbördeskrig där flertalet imperialistiska stater invaderat Sovjetunionen och försökt krossa den nya sovjetmakten, kommer så äntligen kulturproduktionen igång, och kulturella rörelser såsom futurism, där den kände poeten Majakovskij ingick, växer.
I detta experimentella klimat, mitt i uppbyggnaden av socialismen, utvecklade Sergei Eisenstein sin teori om montage, och Dziga Vertov realiserade sina idéer om Kino-pravda. Dessa idéer, som blev vägledande för den sovjetiska filmindustrin under 20-talet, är båda två politiskt laddade. Genom sitt montage (som egentligen bara betyder klippning, taget från franskan) klippte Eisenstein ihop olika bilder för att föra in dialektiken i filmen, medan Vertov visade socialismens överlägsenhet genom att helt enkelt visa upp sanningen (Kino-pravda betyder helt enkelt bio-sanning), kombinerat med en montage-influerad klippning.

Continue reading…

Grundkurs

Tisdagen den 12:e april startar vår grundkurs som håller på i sex veckor. Sätt dina kompisar
på plats – ta chansen och lär dig mer om kommunism och klasskamp!

Anmälan görs till uppsala@skp.se

Jordbrukare från Uppland demonstrerar

Den svenska landsbygden har successivt monterats ned de senaste decennierna, något som ytterligare skyndats på sedan Sverige gick med i EU. Sedan dess har de största bönderna blivit större och den svenska produktionen minskat och importen av livsmedel ökat. Samtidigt flyttar allt fler arbetsplatser från landsbygden, antingen in till städerna eller till andra länder. De enda som tjänar på detta är kapitalisterna. När skolorna och apoteken privatiseras och ska göras lönsamma försvinner de från landsbygden – där tjänar man inte längre pengar. Sjukhusen läggs ner när staten och landstingen ska spara in pengar. Livet på landet blir allt svårare och människor tvingas i rask takt in till städerna, där bostadspriserna till råga på allt är skyhöga.

I en situation som denna är det väldigt positivt att jordbrukarna börjar organisera sig. Under påskhelgen har Landsbygdsupproret demonstrerat i tiotals svenska städer, från Skåne till Norrland. I Uppsala protesterade man genom att köra runt staden med traktorer för att uppmärksamma landsbygdsdöden.

jordbruksupproret

De svenska bönderna står inför en allt svårare situation, där nio av tio svenska jordbruk lagt ned de senaste 25 åren, samtidigt som livsmedelsimporten från 40 till 120 miljarder kronor. Jordbrukets död hänger ihop med nedmonteringen av landsbygden och måste bekämpas. SKP Uppsala stöder helhjärtat jordbrukarnas organisering, lösningen finns bara i folkets kamp. Vi säger därför:

  • Hela Sverige ska leva: stöd Landsbygdsupproret!
  • Kämpa mot EU: det är de stora företagen och kapitalisternas verktyg!
  • Kämpa för folket: lösningen för folket är socialismen, inte kapitalismen!

Helgens låt

Tracy Chapman – Talkin’ Bout A Revolution

Tracy Chapman har länge gjort musik som präglas av ett socialt rättvisepatos. I låten Talkin’ Bout A Revolution skildras hur människor, som en följd av den misär de lever i, odlar sitt klassmedvetande och reser sig mot förtryckarna. Det finns mycket att lära av detta spår, inte minst att det är viktigt att bli medveten om att arbetarklassen och kapitalistklassen har diametralt motsatta intressen. Lyssna på låten, odla ditt klasshat och ha en trevlig revolutionär helg!

Rikshems smutsiga affärer

statenhöjerhyrorna_liten

Vad fan håller Rikshem på med?
Den som följt lokalnyheterna i Uppsala de senaste veckorna har kunnat följa uppnystandet av den ena skandalen efter den andra hos Rikshem. Dessa skandaler är dock inget som är nytt för företaget, som till hälften ägs av AMF (som i sin tur ägs av LO och Svenskt Näringsliv, i skön förening) och Fjärde AP-fonden. Det rör sig således om ett företag där både arbetarrörelsen och staten har stora intressen.

Skandal på skandal…
Rikshem hamnade i blåsväder redan förra året, då Dagens Industri uppdagade att pamparna inom företaget berikat sig själva. De kunde plocka ut över 100 miljoner kronor i vinst genom att fiffla med siffrorna och bedriva egna fastighetsaffärer vid sidan om. För detta fick den förre socialdemokratiske politiker, tillika vice VD på Rikshem, Ilija Batljan sparken. Jan-Erik Höjvall, som även han berikat sig och bedrivit egna affärer vid sidan av, fick stanna kvar tills för bara någon dag sedan. I samband med detta uppdagas även att Rikshem mutat en bostadsrättsförening med 2.6 miljoner kronor för att inte överklaga ett bygglov som Rikshem fått.[1]

Skandalerna tar dock inte slut där. Rikshems styrelseordförande, Mats Mared, tillsatte en utredningsgrupp som äntligen skulle reda ut alla konstigheter i företaget. Utredningen blev dock inte så trevlig för Rikshem. Det kom fram att företagets pampar bland annat bjudit sina fruar på resor till Florida, på hyresgästernas bekostnad.[2] Vidare framkom att man även haft täta förbindelser med Uppsalas ledande politiker, bland andra Marlene Burwick (socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande) och Erik Pelling (socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för, hör och häpna, bostadsfrågor!) och bjudit dessa på både öl och rosévin och middagar och wraps.[3]

Det bör nu vara uppenbart att Rikshem är ett allt annat än hederligt bolag, och att man använder sig av allehanda taktiker för att säkra en ännu större vinst. Man frågar sig då, var tar egentligen pengarna som tänker klämma Lågbergets hyresgäster på vägen? Man frågar sig också, vad fan det är som håller på att hända? Ett bolag som ägs av både staten och arbetarrörelsen borde ju ta ansvar!

”…affärsmässiga principer med normala avkastningskrav.”
Den 1 januari 2011 hände något med vår kommunala bostadsmarknad. De kommunala bostadsbolagen skulle från och med detta datum vara lika vinstgenererande som vilket privat företag som helst. I och med att lagen Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag utfärdades förändrades bostadsbolagens karaktär: de tidigare allmännyttiga bostadsbolagen har förlorat sin allmännyttiga karaktär och blivit vinstdrivande. Den uppmärksamme frågar sig nu, vad har detta med Rikshem att göra? De är ju trots allt inte kommunala. För att svara på detta, måste vi undersöka bostadsmarknaden lite närmare.

Bostadsmarknaden och bostadsbristen
I vår förra artikel om Lågberget beskrev vi vilka aktörer det är som styr bostadsmarknaden och hur de tjänar på bostadsbristen. Den ledande principen i all analys, så även denna, är att följa pengarna. Frågar man sig vem som tjänar på någonting, hamnar man med allra största sannolikhet rätt. Vi ska fräscha upp minnet lite grann, genom att åter gå igenom bostadsmarknadens aktörer.

Bostadsmarknaden domineras av monopolkapitalet. Det finns i praktiken fyra storbanker och fyra byggherrar som totalt dominerar (bankerna och byggherrarna ). De fyra storbankerna är Nordea, Swedbank, Handelsbanken och Skandinaviska Enskilda Banken (SEB). Det är dessa som kontrollerar bostadslånen. Det gör en så enorm profit på bostadslånen, att deras sammanlagda vinster 2014 uppgick till över 80 miljarder kronor.[4] Av denna vinst, består över 60 miljarder kronor av räntorna från bolånen vanliga människor tvingas ta för att överhuvudtaget kunna skaffa sig tak över huvudet.[5] Dessa storbanker är i sin tur kopplade till andra koncerner. Handelsbanken har genom Industrivärden intressen i bland annat Ericsson, SCA, Volvo, Sandik och, i det här sammanhanget viktigt, Skanska. Byggherrarna är även de fyra stycken. Det rör sig här om NCC, Peab, JM Bygg och Skanska. Skanskas största intressen finns utomlands (de med gott minne minns hur de skövlar Amazonas). NCC, å andra sidan, ägs av koncernen Axel Johnson, som även kontrollerar Hemköp, Willys och Åhlens. Dessa gör rekordvinster på sitt bostadsbyggande. För dessa byggherrar innebär bostadsrätterna en snabb och säker inkomstkälla, i kontrast mot de långsiktiga intressena som man måste behålla om man investerar i hyresrätter.

Hur tjänar då dessa på bostadsbristen? Om bostadsbristen lättas, innebär det för bankerna att deras främsta inkomstkälla sinar. Om de kan upprätthålla bostadsbristen innebär det att de kan fortsätta öka sina vinster. Detsamma gäller byggherrarna. Om bostadsbristen lättar, finns det inte alls en lika stor marknad för nybyggnationer och snabba pengar för dessa aktörer. Slutligen konstaterar vi att även de kommunala bostadsbolagen tjänar på detta. Eftersom de nu agerar på lika villkor som andra privata företag och är minst lika vinstdrivande, finns det även här ett intresse av att upprätthålla bostadsbristen. Fanns det ingen bostadsbrist, skulle inte Uppsalahem kunna ta ut hutlösa hyror på sina nybyggnationer.

Vad har då detta med Rikshem att göra? Rikshem är en aktör på marknaden, precis som alla andra, och måste således hålla sig till spelreglerna. De chockhöjer sina hyror, just eftersom de kan. Eftersom de, precis som alla andra bostadsbolag nuförtiden, är vinstdrivande, är detta inga konstigheter. För att främja sina egna intressen uppvaktar de politiker, mutar bostadsrättsföreningar och suger ut hyresgästerna. Hade de inte gjort detta, hade något annat företag kommit i deras ställe.

Slutsats
En fråga som vi måste ställa oss, som inte diskuterats i denna text, är vad korruption egentligen är. Ska man betrakta ”representationsmiddagar” som korruption? Det är trots allt tillfällen där företagen kommer i kontakt med politikerna i syfte att göra dem välvilligt inställda till just dem. Att direkta mutor till bostadsrättsföreningar är korruption, torde inte någon betvivla. Har vi blivit så vana vid detta att vi inte ens reagerar när storföretagen och politikerna träffas på ”representationsmiddagar” för att planera hur de ska suga ut oss?

En konkret slutsats som vi kan dra av detta, är att Rikshem inte agerar som ”ett enskilt, ruttet ägg.” Det rör sig om en hel struktur, utformad för att gynna monopolkapitalisterna, på bekostnad av arbetarklassen och vanliga människor. Om de inte tvingar oss att ta lån på flera miljoner för att ha någonstans att bo (vem minns Göran Perssons bevingade ord: ”den som är satt i skuld är icke fri”?), så tvingar de oss att betala hyror som i vissa fall äter upp hela inkomsten.[6] Förutsättningen för den här utplundringen är bostadsbristen.

Svaret på frågan som ställdes i rubriken måste således vara: samma sak som alla andra – berikar sig.

Istället för att pamparna och kapitalisterna ska få berika sig, säger SKP Uppsala istället:

  • Alla har rätt till en billig, bra och fräsch bostad: bygg bort bostadskrisen!
  • Krossa monopolkapitalets och bankernas makt: kämpa för socialismen!

 

 

[1] http://www.dn.se/ekonomi/skandaler-i-rikshem-ska-granskas/

[2] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/rikshem-bjod-fruar-pa-floridaresa

[3] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/toppolitiker-lat-sig-bjudas-pa-ol-och-rose-av-rikshem

[4] http://www.dn.se/ekonomi/rekordvinster-i-sikte-trots-minusrantan/

[5] http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-okad-vinst-pa-bankernas-bolan/

[6] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/chockhyror-vantar-efter-renovering

Filmtema: Den sena filmindustrin i Sovjet

Under andra världskriget led det sovjetiska folket enorma mänskliga och materiella förluster. Mellan 20-27 miljoner sovjetiska människor miste sina liv, cirka 40.000 sjukhus, 31.800 industribyggnader och 84.000 skolor förstördes eller skadades. Det här innebar såklart också svårigheter för den fram tills nu blomstrande sovjetiska filmindustrin. Men, precis som dialektiken säger så är allting i ständig rörelse där varje reaktion får en motreaktion. Det är i ljuset av detta, med världskriget färskt i minnet och kalla krigets inträde, som följande analys tar sin utgångspunkt och behandlar den sena sovjetiska filmindustrin.

Continue reading…

Helgens låt

Nationalteatern – Bara om min älskade väntar

Nationalteatern var en av de mest kända svenska musikgrupperna genom tiderna. De var dessutom kommunister, och gjorde flera politiska låtar, såsom Rövarkungens ö, Hanna från Arlöv och den kända barnskivan Kåldolmar och kalsipper. Här tolkar de Bob Dylans låt Tomorrow is a long time och visar hur man kan använda det svenska språket på ett minst lika färgfullt sätt som engelskan. Ett ypperligt alternativ till dagens innehållslösa, likformade amerikanska musik som vi bombarderas med!