Bayer, Monsanto och monopolkapitalismen

Tendensen till monopolbildning inom jordbruket blir allt starkare. Vi har tidigare skrivit om monopoliseringen inom det svenska jordbruket, som får anses vara på väldigt liten skala jämfört med de stora koncernerna. När det gäller företag som Bayer, Monsanto och Dow Chemicals smäller skånska adelsmän som håvar in EU-bidrag för sina storjordbruk inte så högt.

logo_der_bayer_ag-svg

 

Bayer är ett tyskt storföretag som främst är aktivt inom den kemisk-tekniska industrin och man har gjort sig kända genom produkter som Aspirin, men även genom produktion av bekämpningsmedel inom jordbruket. Sin bas har man i den tyska staden Leverkusen och fotbollslaget Bayer Leverkusen har fått sitt namn från koncernen. Företaget grundades i slutet av 1800-talet och har under resans gång hunnit med både det ena och det andra. Så här sammanfattar de österrikiska kommunisterna företagets historia:

Bayer kommer från en firmatradition som bygger på brott mot mänskligheten. Redan före fusionen som ledde till IG Farben var Bayer, tillsammans med andra tyska koncerner, delaktiga i produktionen av senapsgas och i utnyttjandet av tvångsarbetskraft. 1925 fusionerades de tyska agrarkemiska företagen till IG Farben och ett ännu gråare kapitel i företagets historia började. Inget annat företag arbetade så tätt med den fascistiska tyska staten som IG Farben. Redan före Hitlers maktövertagande fick NSDAP stora gåvor från företaget. Efter 1933 utvecklade man Zyklon B för de tyska gaskamrarna och utnyttjade den gratis arbetskraft som koncentrationslägrena erbjöd. Till detta kommer också att man experimenterade med fångarna.

För detta dömdes IG Farbens chefer vid Nürnbergrättegångarna, men så tidigt som 1951 var alla på fri fot. En av cheferna, som var ansvarig för uppyggnaden av Auschwitz kunde utan problem fortsätta som chef för de tre företagen som IG Farben bestod av.

Precis som Monsanto var Bayer också delaktig i utvecklandet av insektsmedel för jordbruket. Kunskapen om detta kom från giftgasproduktionen. Världshälsoorganisationen räknar med att ungefär 20 miljoner människor varje år blir förgiftade av dessa insektsmedel, varav runt 200 000 avlider. Under Vietnamkriget tog man tillsammans med Monsanto även fram det ökända ”Agent Orange”

Företaget hindrades alltså inte nämnvärt av att nazisterna förlorade andra världskriget, utan man kunde i stort sett fortsätta som förut – business as usual. Västtyskland var i lika hög utsträckning som Hitlers Tyskland de stora tyska koncernernas stat. Allt detta har dock bidragit till att göra företaget till ett av de absolut största inom den kemisk-tekniska sektorn och som det sporadiskt rapporterats om, vill man nu köpa upp den stora konkurrenten Monsanto, som man tidigare samarbetat med och som är ökänt för sina patenterade frön och bekämpningsmedel. Per aktie betalar Bayer 128 dollar och sammanlagt ligger budet på 66 miljarder dollar. Budet är alltså ungefär lika stort som Kroatiens BNP.

Om budet går igenom (det ska fortfarande godkännas av olika myndigheter) innebär det den största affären någonsin i tysk affärshistoria och det innebär ett stort steg mot en monopolisering av världsmarknaden. Så här skriver den tyska kommunistiska dagstidningen Junge Welt om monopoliseringen:

Affären är den sista akten i agrarkemiindustrins monopolspel. Aktieägarna i företagen Dupont och Dow godkände redan i maj att de båda koncernerna kunde slås samman och Chem-China tog nyligen över det schweiziska företaget Syngenta. I gödselindustrin slogs nyligen företagen Potash och Agrium ihop och även inom jordbruksmaskinsindustrin har det skett uppköp och joint ventures. I denna sektor behärskar de tre starkaste företagen 50 procent av världsmarknaden.

Det hela handlar om en kamp om marknadsandelarna. I en situation där fler och fler företag går ihop och köper upp varandra kan man inte hålla sig utanför, då förlorar man istället. Bayers svar på de andra företagens fusioner och uppköp är alltså ett gigantiskt köp av Monsanto. Det är också viktigt att notera att det här är en inneboende tendens hos kapitalismen – växer inte företagen kommer de gå under i kampen om marknaden. Det finns alltid en bestämd mängd marknadsandelar på varje given marknad och tar man inte över fler och fler av dessa så tar andra företag chansen och då förlorar man istället marknadsandelarna. Det här förhållandet kan man aldrig komma ifrån. Man behöver egentligen bara tänka på spelet Monopol för att förstå hur det fungerar. Det går inte att i lugn och ro ta sig runt spelplanen, eftersom de andra spelarna då köper upp alla gator. När de väl gjort de bygger de hus och hotell och du slutar upp som bankrutt om du hamnar på dina motståndares gator. Därför måste du, för att ha en chans, köpa så många gator du kan. Du måste alltså expandera för att inte krympa – det finns inget mellanläge för dig, precis som det inte finns ett mellanläge för kapitalisterna.

I den här konkreta situationen innebär Bayers köp av Monsanto att man skulle nå en omsättning på över 23 miljarder dollar, vilket de andra monopolföretagen inte kan konkurrera med. Dessa rör sig istället med en omsättning på mellan 14-15 miljarder dollar. Det säger sig självt vilket företag som i längden kommer vinna. Redan idag ser situationen ut som följer:

Vad gäller insektsbekämpning har Bayer och Monsanto tillsammans en marknadsandel på runt 25 procent och vid gentekniskt förändrade, samt konventionella åkergrödor ligger marknadsandelen på runt 30 procent. Om man bara tittar på de genmodifierade plantorna uppnår de båda koncernerna till och med en monopolställning med långt över 90 procent av marknadsandelen.

När alltså Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tar ställning för genmodifierade grödor är det alltså tydligt vilkas ärenden de springer.

Monopoliseringens konsekvenser

För att verkligen förstå den här situationen ska vi ta ytterligare hjälp av Lenin. Så här skrev han redan för 100 år sedan i sin bok Imperialismen som kapitalismens högsta stadium:

Detta monopol är kapitalistiskt, dvs det har växt upp ur kapitalismen och existerar under kapitalismens, varuproduktionens och konkurrensens allmänna villkor, i en ständig och olöslig motsättning till dessa allmänna villkor. Men likväl ger det, som varje annat monopol, upphov till en oundviklig tendens till stagnation och förruttnelse. Eftersom monopolpriser, låt vara för en tid, fastställs, försvinner till en viss grad drivfjädrarna till tekniska och följaktligen också till varje annat framsteg, till framåtskridande. Av samma orsak uppstår också den ekonomiska möjligheten att på ett konstlat sätt fördröja det tekniska framåtskridandet.

Lenin fortsätter med ett exempel från sin tid:

Ett exempel: i Amerika uppfann en viss Owens en maskin för tillverkning av buteljer som åstadkom en revolution inom buteljtillverkningen. Den tyska kartellen av buteljfabrikanter köper Owens’ patent och gömmer undan det, förhindrar dess användning.

I en andra branscher hittar vi andra exempel på det Lenin kallade kapitalismens förruttning. Vi vet alla att kollektivtrafiken i USA generellt är dåligt utbyggd, men vet vi varför? Mikael Nyberg ger oss en förklaring i sin bok Det stora tågrånet. Vi börjar med lite enkel matematik: ju fler som åker kollektivt, desto färre som åker individuellt, alltså i bilar. Kollektivtrafiken är alltså en stor konkurrent till bilarna. Det som alltså händer på 30-talet är att de stora bilföretagen, såsom General Motors, helt enkelt köper upp lokala kollektivtrafiksföretag och lägger ner dem, vilket tvingar människor att åka bil. Så har vi alltså ett land där man i princip behöver en bil för de dagliga sysslorna och där städerna är anpassade efter bilkörning.

Vad har då detta med Bayer och Monsanto att göra? Jo, samma princip gäller här som för Owens buteljeringsmaskiner och för den amerikanska kollektivtrafiken. Utöver det faktum att priset på majs- och bomullsfrön under de senaste 20 åren fyrfaldigats som en konsekvens av Bayers och Monsantos dominerande ställning, har marknadens struktur lett till ett enormt stillestånd vad gäller ny forskning.

Bayers Glufosinat eller Monsantos Glyphosat har redan över 40 år på nacken. Därför trotsar allt fler ogräs dessa substanser. För jordbrukarna återstår inget annat än att höja gifthalten. Och jätten från Leverkusen förnekar inte alls denna situation.

Så skriver återigen Junge Welt. Enligt Hermann Stübler, själv anställd som forskare på Bayer, är situationen klar. Eftersom marknaden koncentrerats så pass mycket som den gjort, finns det egentligen inga konkurrenter till Bayer och Monsanto. Detta innebär att de inte behöver lägga en massa pengar på forskning – de kan helt enkelt fortsätta producera samma medel som de gjort tidigare. Situationen leder också till att forskningen på området även hela tiden minskar, återigen av samma anledningar. Vad som kommer att hända med forskningen efter att Bayer och Monsanto slagits ihop vågar man knappast drömma om.

Vad kan vi lära oss av det här?

Det finns många lärdomar att dra av den här situationen. Först och främst kan vi konstatera att Lenin hade rätt när han skrev om kapitalismens förruttnelse. Precis som de tyska buteljeringsföretagen hindrade Owens att revolutionera buteljeringsindustrin, hindrade de amerikanska biljättarna kollektivtrafikens utveckling i USA. På samma sätt hindrar nu Monsanto och Bayer oss från att äta bra, nyttig och giftfri mat. De stora monopolen sätter sin egen agenda och det är inte svårt att se att den är lika folkfientlig som den var för hundra år sedan – monopolens intressen och folkens intressen är totalt motsatta.

För det andra kan vi konstatera att majoriteten av de politiska partierna i det här fallet går monopolens ärenden. De borgerliga partierna, med Sverigedemokraterna som en av de största pådrivarna, ställer sig positiva till monopolens politik, medan de rödgröna i varierande utsträckning tvekar. Inget parti representerar dock något egentligt alternativ för folket eftersom inget parti på ett tydligt sätt bryter mot den folkfientliga politik som monopolen kräver ska genomföras.

För det tredje kan vi dra några historiska lärdomar om nazism och kapitalism. De som i slutändan tjänade på nazismen var inte det tyska folket, utan det var de tyska monopolföretagen. För ett kemiföretag innebär ihjälgasningen av miljoner människor ett ypperligt affärstillfälle. Som andra företag, exempelvis Bosch, var man heller inte sen att ta del av de sammanlagt 13 miljoner judiska och sovjetiska slavarbetare som nazisterna ställde till monopolens förfogande. Nazismens krossande innebar ju, som vi sett, inte att företagen lades ned eller ens att de nationaliserades, utan de fick så gott som obehindrat fortsätta. Vad säger oss detta? Den kapitalism som existerade under nazismen är densamma som existerade i Västtyskland och som idag existerar i Tyskland. Det är den som återigen försöker hävda sig mot de amerikanska och ryska imperialisterna och kapa åt sig sin egen del av världsmarknaden. Nazismen är alltså inget alternativ till kapitalismen, det är bara en lite mer brutal version av den.

Vad innebär det då för Sveriges folk? Det enda alternativet till de stora monopolföretagen och deras åtta politiska språkrör som sitter i riksdagen är Sveriges Kommunistiska Parti. Konsekvent ställer vi oss på arbetarnas och folkets sida och låter oss inte göras till folkförrädare genom att springa andras ärenden än folkets. Inom kapitalismen finns det ingen framtid, det har de stora monopolföretagen gjort klart. Det gäller att gå till botten med den ruttna kapitalismen, och då är det enda alternativet socialismen, där folket har makten!

Print Friendly, PDF & Email

Lämna en kommentar

Next ArticleNâzım Hikmet Ran