Viva Fidel!

Kubas f.d ledare Fidel Castro är död. Borgerligheten hoppar nu jämfota av glädje och rapporter om vilken hemsk diktator han var kommer snart dyka upp som brev på posten. Vad borgarpressen däremot inte kommer nämna är att Kuba innan revolutionen betraktades som USAs horhus. Prostitution, droghandel och rasism tillhörde vardagslivet. Klassklyftorna var enorma då kubansk politik dikterades av USAs marionettdocka Fulgencio Batista, och det var så eliten ville ha det. Efter revolutionen kastade man, som Björn Afzelius vackert beskriver, förtryckarna ut i sjön. Stora satsningar gjordes inom sjukvården och helt plötsligt var det inte storleken på din plånbok som avgjorde om du fick bra vård eller inte. Skolväsendet byggdes ut och massiva alfabetiseringskampanjer inleddes: folket skulle nu lära sig läsa och skriva.

Kuba har alltid slagits i underläge. Att sparka ut amerikanerna och deras lakejer var inte populärt. Därför vidtogs åtgärder från USAs sida, däribland en mycket kostsam handelsblockad som gör att länder inte vågar handla med Kuba eftersom de då riskerar böter från USA. Ett annat sätt att försöka krossa socialismen var att invadera ön. USA skickade år 1961 in 1400 beväpnade män, dock utan framgång. Folket försvarade socialismen.

fidel

Idag är Kuba ett land med många bra drag. Sjukvården är gratis och håller en högklassig nivå. Skola, mat och bostad är garanterad alla invånare och kulturlivet frodas på ön. År 2015 reste undertecknad runt på ön i tre veckor. Två möten kommer jag speciellt ihåg:

  1. En kubansk man berättar stolt om det kubanska systemet och hur alla har tillgång till tak över huvudet, mat och skola. Samme man skrattade nästan lite hånfullt åt hur vi i Sverige och andra stora delar av världen hanterade problemen, nämligen att låta de rika ostört leva gott medan folk svälter ihjäl och saknar nånstans att bo. Det skulle jag vilja kalla en riktig nationell stolthet, inte någon sverigedemokratisk brunsmörja som försvarar och vill behålla den ”svenska” elitens kontroll.
  1. En exilkubansk kvinna som var på väg att besöka sin familj efter flera år utomlands. Trots att hon inte själv kallade sig kommunist vittnade hon om sin stora kärlek för Fidel och allt vad han gjort för det kubanska folket. Hon berättade även om hur hon störde sig på många andra exilkubaner i Miami som spyr galla över Castro. Samma exilkubaner hade nämligen gladeligen mottagit en gratis läkarutbildning på Kuba för att sedan lämna landet och i vinstjaktens anda öppna upp kliniker i Miami. Kvinnan menade att människor kämpat och dött för denna rättighet att utbilda sig och att ett sådant föraktfullt beteende gentemot Castro var en skymf mot revolutionen och alla dess hjältar.

Allt detta kan vara värt att ha i minnet när media nu garanterat kommer rapportera om exilkubanernas glädje över Castros död.

Vad som i framtiden kommer hända med Kuba vet vi inte. Förhandlingarna med USA och vad dessa kan tänkas leda till kräver en egen artikel. Idag minns vi dock Fidel Castro och hans viljestyrka och villkorslösa kamp för en bättre värld.

Viva Fidel!

Print Friendly, PDF & Email

Lämna en kommentar

Next ArticleVisste du att..