Rafael Alberti 1902 – 1999

Svärdet och nejlikan – kampen för folkens frihet

800px-alberti002

Många, många folk, i dåtid och nutid, har levt och lever under förtryck och splittring. Behovet av att känna samhörighet är stort. Det kanske till och med är avgörande för att orka hantera den livssituation som råder. Särskilt stort blir behovet av samhörighet när folket har beslutat sig för uppror, kamp och förändring. Att stå ut.

Bilderna, musiken och orden måste vara det som bär upplevelsen av enighet och beslutsamhet. Uppmuntran och kanske till och med kodade budskap finns gömda i målningarna, tonerna och orden. Påfallande många poeter är både skolade artister och poeter. Så även Rafael Alberti som, förutom att vara poet, också var en betydande tecknare och målare. Han kunde med sin begåvning ge röst åt de kämpande folkens behov av samhörighet och mening.

Alberti deltog aktivt i den väpnade kampen mot den spanska generalen Miguel Primo de Riveras diktatur. I den här kampen formades Alberti till den hängivna kommunist och republikan han var livet ut. De Rivera kunde med stöd av kung Alfons XIII gripa makten 1923 genom en oblodig statskupp. I sju år var de Rivera i praktiken Spaniens ledare. Efter kampen och inbördeskriget gick Alberti i exil som han tillbringade i Buenos Aires och i Rom.

Alberti föddes 1902 straxt utanför Cádiz. Barndomsåren föreföll lyckliga. Han levde skyddat och var omständligt inrullad i släktens puritanism. I tonåren blev Alberti skickad till ett jesuitinternat. Han avskydde skolan och blev sedermera relegerad. Orsaken var en kombination av glödande kärlek till en vacker kvinna och en vådlig altanklättring. Men Albertis känsla för ordet var uppenbar och tydlig i de långa smäktande, men obesvarade, kärleksbreven.

Rafael Alberti beskrivs ofta som en introvert person. En avgörande händelse i hans liv som får anses bidra till hans sinnesstämning, var tre signifikanta personers död. Dels den beundrade tjurfäktaren Joselito, dels den populära romanförfattaren Galdós men framför allt sin älskade pappa Vicente. Alberti hade under uppväxten endast sporadisk kontakt med sin pappa som var resande försäljare.

Alberti debuterar vid 24-års ålder med diktsamlingen ”Sjöman på land”. Han är då inspirerad av gamla vistraditioner och en stark lust att experimentera. Under några intensiva år är Alberti mycket produktiv. Han besväras av en lungsjukdom men hans idoga arbete belönas 1925 med Spaniens förnämsta litterära pris Premio Nacional de literatura. En makalös framgång för en så ung debutant.

Under åren som följer återvänder Alberti ofta till nostalgiska minnen från sin uppväxt vid havet vid den andalusiska atlantkusten. Han målar bilder med ord, kanske melankoliskt, dofter, ljus, känslor – allt finns med i texterna. Rafael Alberti låter sina läsare få veta att han ur sitt minne förmedlar det sinnliga från olika situationer. Mer så än att förmedla stundens aktualitet. Läsaren kan känna solen, vinden, dofterna – frambringat ur författarens minnesförråd. Albertis genialitet består till stor del av förmågan att placera sig i minnets centrum för barndom och sinnesintryck. Alberti jämförs med både Baudelaire och Proust förmåga att ”återfinna barndomen med viljans kraft”.

Diktarens romantiska längtan efter sin ungdoms frihet och det älskade havet märks här i

Jag föddes till sjöman

och inte till att naglas

vid stammen av detta träd

 Ge mig en kniv!

 Äntligen ger jag mig iväg

– Till havs, till månen, upp på berget?

– Vad vet jag! Ingen vet det.

 Ge mig en kniv.

 (Ur Dröm, Du som är ljuset, 1986)

Under 1930-talet växer sig Rafael Albertis politiska engagemang starkt. Han reser till Ryssland och lever där 1931-1935. Han tecknar i dikten ”Ett spöke går runt i Europa” ett välkomnande till det av borgarna fruktade revolutionsspöket. Alberti ställer senare upp på den republikanska sidan under inbördeskriget och gör en stor insats med kampdikt. Frihet kamrater!

Ur ”Ärans huvudstad” finns den okuvligt framrusande frihetsballaden ”Galopp” hämtad:

Se jorden, se jorden, se jorden i Spanien,

de ödsliga, ensliga, vidsträckta landen,

Galoppera, vitbenta fåle

som folket rider

i sol och i måne.

 

Galoppera,

galoppera

tills Spanien ej är deras mera!

 

Ett hjärta som bultar och bultar och bultar

är Spaniens jord när hovarna trummar

Galoppera, du ridande folk

på din vitbenta fåle,

din fåle som skummar

 

Galoppera

galoppera

tills Spanien ej är deras mera!

 

Ingen, ingen, ingen, framför dig finns ingen

och döden är ingen, med tygeln i handen

Galoppera, vitbenta fåle,

som folket rider,

ty dina är landen.

 

Galoppera,

galoppera

tills Spanien ej är deras mera!

(Ur Ärans huvudstad, Du som är ljuset, 1986)

Vi kan höra dånet från hovarna, vi kan se kraften, vi kan se beslutsamheten att nå frihet!

Efter sina exilår som kommunist och republikan, i Frankrike, Italien och Argentina återvänder Alberti till Spanien 1977. Han är nu välkänd trots tabu mot sina texter, och sin långa landsflykt från general Franco. Han slits mellan det han kallar ”nejlikan” – skönhetsdikten och ”svärdet” – den militanta dikten. Albertis förmåga att använda folkliga bilder bidrar till att han blir både politiskt och konstnärligt respekterad. Bilder, symboler, förnimmelser, ordet. Kraft och beslutsamhet men också skönhet. Inte det ena eller det andra, utan båda företeelser förenat.

Den åldrande Alberti upprepar ungdomssättet att återuppleva det förflutna minnessinnliga. Men nu får orden komma genom ett filter av en tilltagande melankoli. Mot slutet av sin levnad släpper den stridbara svärdsdragaren så smått sitt vapen, för att allt mer föra den älskade nejlikan till sitt hjärta. Att förmedla skönhetens blomma får bli det sista i kampen för folkens frihet.

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • ”[Dikter]” (översättning: Arne Häggqvist). I antologin Du i mitt hjärta: spansk lyrik (FIB:s lyrikklubb, 1959)
  • ”[Dikter]” (översättning: Lasse Söderberg). I antologin Själen tjuter: 18 spanska poeter (Wahlström & Widstrand, 1959), s. 51-54
  •    Nejlikans förvandlingar (översättning: Lasse Söderberg) (Coeckelberghs, 1977)
  •     Du som är ljuset (översättning: Bo Magnusson) (Fripress, 1986)
  •     Om änglarna (Sobre los angeles) (översättning: Lasse Söderberg) (Bakhåll, 1989)
Print Friendly, PDF & Email

Lämna en kommentar

Next ArticleHelgens låt