Sverige industrialiseras

Sverige började industrialiseras i mitten av 1800-talet, vilket var relativt sent jämfört med andra länder i Europa. Det var inte förrän de redan industrialiserade länderna förstod att de hade ont om skog, och efterfrågan från utlandet blev stor, som Sverige startade industrialiseringen genom att bygga sågverk i Norrland, där det fanns mycket träd som kunde exporteras till andra länder. Vattenkraften ersattes av ångmaskiner och möjligheter att anlägga nya sågverk bidrog till att flera industrier uppkom. Detta effektiviserade produktionen då de tidigare sågverken drevs av vattenhjul och därför behövde ligga vid forsar, som ofta frös till is under vinterhalvåret. De nya sågverken som hade ångmaskiner behövde inte längre vara beroende av placering eller årstider. Dessutom underlättade de nya ångmaskinerna sågningen av trävirket, vilket bidrog till en ökad effektivisering av produktionen.

I slutet av 1800-talet ökade efterfrågan på papper till böcker och tidningar, vilket bidrog till att en stor del av trävarundustrin övergick till pappersmassindustrin som var mer lönsam. Sverige påbörjade en succesiv övergång från jordbruks- till industrisamhälle.

Järnvägsnätet byggdes under denna tid ut i Sverige, vilket gynnade den framväxande industrin eftersom den kunde placeras mer strategiskt än tidigare. Inom järnindustrin utnyttjades detta då de var beroende av effektiva transportmöjligheter. Den svenska verkstads- och textilindustrin utvecklades och expanderade under 1870-talet.

Vid 1800-talets slut och 1900-talets början hade den svenska industrin till sist fått en egen karaktär. En ”snilleindustri” hade växt fram inom verkstadsindutrin vilket främst byggde på svenska uppfinningar inom kemi och elektronik. Många av dessa nya verkstadsindustrier blev världsledande inom export. Exempel på dessa är: LM Ericsson, SKF, AGA, ASEA och Alfa-Laval.

Industrialiseringsprocessen påminde om den som ägde rum i många andra delar av världen. I takt med kapitalisternas expansion och kapitalkoncentration började den framväxande arbetarklassen succesivt organisera sig. Nedan följer en kort redogörelse för tre av de tre större strejkerna på svensk arbetsmarknad.


Målning gjord av Carl Stilling (1874-1938). Målningen visar några smeder och gjutare med lärlingar i fullt arbete inne i ett stålverk.

Sundsvallsstrejken 1879

Detta är strejken som skedde innan Sverige hade organiserat någon arbetarrörelse, vare sig fackligt eller politiskt. Anledningen till att strejken bröt ut var fallande priser på trä vilket resulterade i sämre inkomster för företagen. Detta i sin tur ledde till 10-20% lägre löner för sågverksarbetarna. Som en respons på detta valde arbetarna att totalt lägga ned sina arbeten. Den svenske kungen tillsammans med landshövdingen för området och såverksägarna svarade snabbt. När arbetarna inte gav vika omringades dem av soldater. När strejken en vecka senare tog slut hade många arbetare mist sina jobb, sina bostäder eller blivit häktade. Denna händelse kom att bli ledande för arbetarrörelsens framväxt.

Storstrejken 1909

Sverige hade en lång tid med lågkonjunktur vilket också ledde till låga löner för arbetarna. SAF (Sveriges arbetsgivar-förening) hade precis hotat med en lockout (utestängning från arbetet) i hela sitt område. LO (landsorganisationen i Sverige) svarade med att i motstånd till lockouten gå ut i storstrejk. Strejken skulle innefatta alla arbetare i landet. Syftet var att stoppa alla samhällsmaskinerier. Konflikten pågick länge utan resultat och LO tappade många av sina medlemmar när missnöjet växte. När SAF slutligen gick ut med sin lockout gick också arbetarna ut i storstrejk. Problemet var dock att LO inte hade tillräckligt med pengar för att försörja strejken vilket resulterade i svältande arbetare. Företagen kunde dock med sina stora lager glatt gotta sig. Ca 300 000 arbetare berördes av den pågående konflikten och efter en månad kunde LO inte längre stå fast vid sitt ord och avbröt konflikten. Eftersom arbetsgivare tidigare kunnat anställa strejkbrytare under lockouten fick många av de andra arbetarna inte tillbaka sina jobb. I vissa fall blev arbetarna även svartlistade från arbetsgivarna och kunde inte längre få ett jobb i Sverige.

Ådalshändelserna 1931

Du kanske kommer ihåg det som “skotten i ådalen”. Det som inträffade år 1931 i ådalen är välkänd inom den svenska arbetarrörelsen. I Ådalen demonstrerade arbetarna mot sänkta löner och strejkbrytare. Under demonstrationen miste fem arbetare livet mot de inkallade militärerna som öppnade eld mot demonstrationståget. Konflikten mellan arbetare och arbetsgivare startade i en lönetvist. Arbetsgivaren hade gått in och sänkt arbetarnas löner, varpå arbetarna gick ut i strejk. Arbetsgivaren lyckades dock få in ett 60 tal strejkbrytare att arbeta i fabriken, vilket satte press på demonstranterna. När strejkbrytarna anlände till fabrikerna skapade detta stor ilska hos arbetarna. Fabriksarbetarna tågade då mot fabriken för att skrämma undan strejkbrytarna. Polisen tillkallades då till Ådalen och till fabriken, varpå även militär tillkallades. Strax innan händelserna hölls ett möte mellan fackföreningarna och de skulle då komma fram till en lösning på lönetvisten. Fabriksarbetarna var dock inte nöjda och valde att tåga mot folkets hus där mötet hölls. Mellan 3 000-4 000 arbetare tågade mot folkets hus för att visa sitt missnöje. Militären började då att skjuta mot folkmassan, vilka var obeväpnade. Resultatet av skotten var fem liv.

Den svenska arbetarklassen med kommunister i spetsen har genom historien bjudit upp till kamp och kämpat för utökade rättigheter och en bättre värld. Hur ser då det svenska industrilandskapet ut? Nedan följer en översiktlig bild av dagens svenska industrilandskap.

Sverige idag

Under 1900-talet genomgick det svenska industrilandskapet stora förändringar. Vid sidan av traditionella industrier sysselsatta med råvaror från skog och gruvor växte en teknisk avancerad tillverkning fram. IT, telekommunikationer, läkemedel och vapenindustri var några av de grenar som efter andra hälften av seklet intensifierade sin produktion. Intressant att notera är att Sverige idag är en av världens största vapenexportörer sett till BNP och capita. I nuläget kan det noteras att utländskt ägande ökat starkt inom svensk industri. Samtidigt sker även en utflyttning av verksamheter utanför Sveriges gränser, då kapitalet ständigt måste öka sin avkastning. Vad händer då med tillverkningen som inte delvis kontrolleras av utländska företag? En stor del säljs av till andra industrijättar och därigenom krymper antalet aktörer till ett fåtal. År 1999/2000 sålde Volvo och Saab sin biltillverkning till Ford och General Motors och 2008 köptes lastbilstillverkaren Scania upp av tyska Volkswagen. År 2003 köptes läkemedelsföretaget Pharmacia upp av amerikanska Pfizer, bara för att kort därefter läggas ned. Tendenserna finns där så länge produktionen inte styrs av faktiska behov utan av industripamparnas omättliga vinstbegär. Så länge du är lönsam väntar en falsk trygghet, men i samma stund som kostnader för löner och tillverkning kan minimeras genom en utlandsflytt ryker du. Som arbetare kan det ibland vara värt att fundera över om det är tillverkningen eller de gnidna kapitalisterna vi bör flytta på. Björn Rosengren är VD för Sandvik AB och har en årslön på drygt 12 miljoner, en skaplig månadslön med andra ord. Ser vi till medellönen för en industriarbetare landar vi istället på 23.421 kronor. Statistiken talar för sig själv.

Print Friendly, PDF & Email

Lämna en kommentar

Next Articlekommunisters villkorslösa kamp mot nazismen