Den heliga Johanna från slakthusen

Tidigare har vi uppmärksammat Åtgärdens relation till Radikalismen – kommunismens barnsjukdom. Nu har turen kommit till ett annat av Brechts så kallade lärostycken: Den heliga Johanna från slakthusen. Boken skrevs ett år senare än Åtgärden men fokus var ett annat. Istället för det revolutionära arbetet i en kinesisk industristad föll nu fokus på Chicagos slakterier (Union Stock Yards). I början på 20-talet, då slakterierna gick som bäst, var runt 40 000 anställda där och varje dag pumpades uppemot två miljoner liter vatten upp från Chicago River och leddes till slakterierna. Området figurerar även i populärkulturen och den mest kända framställningen återfinns i Upton Sinclairs roman Jungeln från 1906, som beskriver de hemska förhållandena på arbetsplatsen.

Den heliga Johanna riktar in sig på ett flertal olika teman, alla lika intressanta. Det som boken framför allt har blivit känd på grund av är hur den beskrivit de kapitalistiska kriserna. Dessa teorier utvecklades framför allt i DDR. Själva händelseförloppet i boken stämmer överens med vad Marx kallade den industriella cykeln. I Kapitalet beskriver Marx det såsom att ”[d]en moderna industrins karaktäristiska existensform” består av en cykel ”där kontinuerlig verksamhet, produktion under högtryck, kriser och stagnation följer varandra.” Den här texten kommer inte att kommentera på detta, utan kommer att fokusera på några andra teman som också förtjänar att belysas.

”Det går inte att vara neutral på ett tåg i rörelse”

Ovanstående ska den numera avlidne amerikanske historikern Howard Zinn ha sagt till sina elever när de frågat honom om råd inför framtiden. Det är ett insiktsfullt citat som manar till handling. Att sitta på ett tåg i rörelse utan att göra något för att stanna det är att bidra till att det fortsätter att åka. Det går i det sammanhanget inte att vara neutral – att vara neutral är detsamma som att ta ställning och det ställningstagandet gynnar alltid de som vill bevara det som är, vare sig det är ett tåg i rörelse eller ett utsugarsamhälle.

Detta citat skulle kunna sammanfatta fler av Brechts lärostycken, framför allt Fru Carrars gevär där en mor vars söner slåss för republikanerna i det spanska inbördeskriget tvingas inse att vara neutral i praktiken innebär att stödja fascisterna. I Den heliga Johanna är situationen annorlunda, men principen densamma. Johanna, som är med i den kristna organisationen ”De svarta stråhattarna” (de motsvarar i princip Frälsningsarmén) försöker övertyga arbetarna om att deras enda frälsning finns hos Gud. I en kort dialog mellan en av slakterikapitalisterna, Slift, och ledaren för de svarta stråhattarna, Snyder, blir deras position tydlig:

SLIFT: Huvudfrågan är dock, var står ni? På den här sidan eller på andra sidan barrikaden?
SNYDER: De svarta stråhattarna står över kampen, Herr Slift. Alltså på denna sida barrikaden.

Att inte ta ställning i kampen mellan arbetarna och kapitalisterna är att ta ställning för kapitalisterna. För Brecht blir detta tydligt och det är än idag lika tydligt. Människor som säger att de inte tar ställning i politiken, att alla är lika goda kålsupare eller att de helt enkelt inte är intresserade tar i själva verket ställning, men inte för de utsugna. De tar ställning för det nuvarande samhällets fortsatta existens och tar därför också ställning för imperialistiska krig, lönedumpning och allt vad som hör den nuvarande kapitalismen till.

”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara…

…utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.” Dessa nära nog bevingade ord återfinns i Marx inledning till sin egen bok Till kritiken av den politiska ekonomin och uttrycker den grundläggande skillnaden mellan en idealistisk och materialistisk världsåskådning. För idealisten är omvärlden ett resultat av människans tankeverksamhet. Världen är formad för att bäst

passa människans oföränderliga natur. I detta sammanhang stöter man ofta på påståendet om att ”människans natur” skulle omöjliggöra socialismen – människan är ju girig av naturen! För idealisten är den mänskliga naturen skriven i sten. Materialisten hävdar dock motsatsen: den mänskliga naturen är ett resultat av situationen människorna befinner sig i. Det är inget som är för alltid givet utan istället något som hela tiden förändras. Den mänskliga naturen (i den mån man överhuvudtaget kan prata om något sådant) såsom den tar sig uttryck under kapitalismen skiljer sig åt från tidigare produktionssätt (såsom feodalismen eller slavsamhället) och kommer att förändras även under socialismen. Detta illustrerar Brecht på ett effektfullt sätt. Efter att Johanna gått runt bland arbetarna och sett deras tillstånd och av kapitalisterna fått förklarat hur äckliga och omoraliska arbetarna är svarar hon:

Men då frågar jag Er: Hur skulle de kunna ha en moral, när de inte har något annat? […] Mina herrar, det finns en moralisk köpkraft. Lyft den moraliska köpkraften, så har ni också moralen. Och med köpkraften menar jag något verkligt enkelt och naturligt, nämligen pengar, lön.

Grunden för människornas medvetande står att finna i deras sociala situation. För Johanna blir det tydligt att om man behandlar människorna som djur, tar ifrån dem det mest grundläggande, är det inte konstigt att de saknar moral. Samma uppfattning ger Brecht uttryck för i den mer kända Tolvskillingsoperan där han säger att ”först kommer maten, sedan moralen.”

Här förtjänar dock Brecht lite kritik. Inte för att han förväxlar orsak och samband, som idealisterna, men för att hans syn är väldigt mekanisk. Tar man honom på orden ser man framför sig ett samband mellan livskvalitet och moral – ju bättre mat, bostad och så vidare som arbetarklassen har, desto bättre och progressivare moral utvecklas. Detta stämmer dock inte. I de svåraste situationer utvecklar arbetarna starka kamporganisationer där proletär och socialistisk moral härskar. I dagens Sverige, där arbetarna har det relativt bra, breder reaktionära och rasistiska åsikter ut sig bland arbetarklassen. Även om Brecht har rätt i orsakssambandet – det sociala varat skapar medvetandet – skapar det kanske inte medvetandet på det sätt som Brecht tänkte sig.

”Där sitter folk, några få, ovan och många där under…”

Så fort vi interagerar med omvärlden så bombarderas vi med propaganda och budskap av olika slag. I skolorna lär sig eleverna att entreprenörskap är något bra och att det absolut bästa sommarjobbet är att starta eget. Om de skulle få för sig att någon gång köpa en bok måste de vada genom ett träsk av självhjälpsböcker som alla säger att om du inte mår bra så är det ditt eget fel och att det bara är du själv som kan råda bot på din nedstämdhet. Hela världen idag säger oss att om du bara vill, så kan du göra vad som helst; du kan klättra, tjäna pengar och må bra. Det världen inte säger oss är sanningen, den säger oss istället Brecht, som låter Johanna läsa upp följande dikt:

Där sitter folk, några få,
ovan
Och många där nere, och de där ovan skriker
Nedåt: kom hit, så att vi alla
Är här uppe, men när du tittar noga ser du något
Gömt mellan de där uppe och de där
nere
Det som ser ut som en väg, är ingen
väg
Utan en bräda, och nu ser du det helt
tydligt
Det är en gungbräda, hela detta system
Är en gungbräda med två ändar, som är
beroende
Av varandra, och de där ovan
Sitter enbart där ovan, för att de där nedan sitter där nere
Och bara så länge de där nere sitter kvar, och
Inte sätter sig där ovan; om dessa
kom upp
Och lämnade sin plats, så
Måste de vilja, att de som satt där nere
Skulle göra det i all evighet och att de inte kom upp.
Förresten så måste de där nere vara fler än de där uppe
Annars håller inte brädan. Det är nämligen
en gungbräda.
Kapitalismen vore inte kapitalism om den inte höll majoriteten av folket nere och på olika sätt sög ut det, det är ju på folkets bekostnad som de rika blivit rika! Kommunisterna vet att källan till all rikedom är arbetet. Arbetet är vad som förvandlade apan till människa och det är arbetet som är grunden för människans hela tillvaro. Människor måste alltid arbeta och producera, annars blir samhället omöjligt att upprätthålla. När borgarna pratar om entreprenörskap ljuger de: det finns ingen möjlighet för alla att komma dit upp, att bli entreprenörer. Entreprenörernas rikedom bygger på att andra sitter där nere och arbetar, att de säljer sin arbetskraft till entreprenören. Lyckas du mot förmodan ta dig upp måste du göra det för att andra inte gör det. Otryggheten och ohälsan är inbyggda i systemet, där man ständigt sparkar nedåt och i den situationen finns det bara en grupp som tjänar på individualismen, propagandan och lögnerna: de som sitter högst upp.

”Om ni håller ihop, kommer ni att slaktas…”

Arbetarnas kamp för frigörelse, kampen mot dem som sitter högst upp i gungbrädan är lång och mödosam, något som Brecht gjorde väldigt tydligt i Åtgärden. Temat går igen även i Den heliga Johanna. Kampen kommer bölja fram och tillbaka; nederlag kommer följa på vinster och vice versa. Så är det. Men för att ett bakslag ska kunna vändas till en framtida vinst krävs det att lärdom dras av det, annars förblir bakslaget bara ett bakslag. Dessa tankar återkommer inte bara hos Brecht, utan även hos Lenin. I Radikalismen – kommunismens barnsjukdom skriver Lenin följande:

Revolutionsåren (1905-07). Alla klasser framträder öppet. Alla programmatiska och taktiska uppfattningar prövas genom massornas aktioner. En hittills oanad bredd och skärpa i strejkkampen. Den ekonomiska strejken växer över i politisk och den politiska strejken i uppror. Praktisk prövning av det inbördes förhållandet mellan det ledande proletariatet och de ledda, vacklande, vankelmodiga bönderna. Uppkomsten av sovjeter som organisationsform under kampens spontana utveckling. De dåtida striderna rörande sovjeternas betydelse föregriper den stora kampen 1917-20. Växlingen mellan parlamentariska och utomparlamentariska kampformer, mellan taktiken att bojkotta parlamentet och att delta i det, mellan legala kampformer och illegala, och likaså deras samband och växelförhållanden – allt detta utmärks av en förvånande innehållsrikedom. Varje månad av denna period var lika med ett år av ”fredlig” och ”konstitutionell” utveckling när det gällde lärospån i den politiska vetenskapens grunder – både för massorna och för ledarna, både för klasserna och partierna. Utan ”generalrepetitionen” 1905 skulle Oktoberrevolutionens seger 1917 ha varit omöjlig.

Revolutionen  1905, där sovjeterna först upprättades och blev kampmedel för arbetarna, led nederlag, såtillvida att den inte lyckades göra sig av med tsarismen och kapitalismen. För kommunisterna och arbetarklassen var det dock inget nederlag, eftersom utan det revolutionsförsöket hade det varit omöjligt att genomföra Oktoberrevolutionen. Arbetarklassen och kommunisterna måste hela tiden samla på sig erfarenheter och kunskap, något som man bara kan göra genom den revolutionära praktiken. Om man inte gör det, kommer man stå handfallen inför den revolutionära situationen eftersom man inte vet hur man ska handla. I Den heliga Johanna gör Brecht samma observation som Lenin, dock i diktform. Han låter en arbetare tala om just de erfarenheter man gör och bara kan göra i kampen:

Om ni håller ihop
Kommer ni att slaktas
Vi råder er att hålla ihop!
Om ni kämpar
Kommer deras pansarvagnar mala sönder er
Vi råder er att kämpa!
Detta slag kommer att gå förlorat
Och kanske även nästa
kommer att gå förlorat.
Men ni lär er kampen
och förstår
att det bara är möjligt att segra genom våldet och
när ni själva gör det.

Precis som hos Lenin är bakslaget bara ett bakslag om man inte drar lärdom av det; utan att dra lärdom av det kan man inte vända det och förvandla det till en vinst. Kampen har alltså också en pedagogisk sida. Det är dock inte bara i kampen som arbetarna lär sig, utan även i de egna organisationerna. I Om fackföreningarna skriver Lenin följande:

Men de [fackföreningarna] är ingen statlig organisation, de är ingen organisation för att utöva tvång, utan de är en fostrande organisation, en organisation för att engagera och utbilda, de är en skola, en skola i att leda, en skola i att hushålla, en skola i kommunism. Det är en helt ovanlig typ av skola, ty vi har inte att göra med lärare och elever, utan med en viss ytterst särpräglad kombination av vad som efterlämnats och inte kunnat undgå att efterlämnas av kapitalismen och det som förs fram av de avancerade revolutionära avdelningarna, s.a.s. av proletariatets revolutionära avantgarde.

I kampen lär sig arbetarna kämpa och i fackföreningarna lär sig arbetarna förvalta. De lär sig förvalta det framtida samhället och de lär sig ta del i styret av arbetarstaten, något som är oundgängligt i proletariatets diktatur.

”Femårsplanen lyckas!”

En pjäs av Brecht vore inte en pjäs av Brecht om den inte applicerade vad Brecht kallade den episka teatern. I korthet går denna ut på att väcka publiken från sin slummer och att stöta bort publiken från skådespelarna och uppträdandet. Detta får dem sedan att tänka. Skådespelarna i Brechts pjäser skulle hela tiden sträva efter att inte trollbinda sina åhörare, något som ledde till att de kunde prata direkt till publiken eller uppträda mitt bland publiken. Det var också viktigt för Brecht att alltid visa tekniken bakom teatern och inte dölja den. När man bytte scen gjorde man det alltså framför publiken. Detta gjorde man för att bryta illusionen om att en berättelse berättas.

I slutet av Den heliga Johanna finns ett lysande exempel på just Brechts episka teater. Under teatern kunde Brecht låta projicera nyhetsrubriker eller statistik på arbetslöshet för att bryta publikens förtrollning. Just detta gör han i slutet av Den heliga Johanna. Han låter en högtalare läsa upp tidningsrubriker om den kapitalistiska krisen, samtidigt som han låter rubriker om den sovjetiska ekonomin bryta av de andra rubrikerna. Det hela blir en briljant kontrastering av den socialistiska och kapitalistiska ekonomin:

”Pundet störtar! För första gången på trehundra år stänger Bank of England!”
och
”Åtta miljoner arbetslösa i USA!”
och
”Femårsplanen lyckas!”
och
”Brasilien kastar en årsskörd kaffe i havet!”
och
”Sex miljoner arbetslösa i Tyskland!”
och
”Tretusen bankinstitut i USA bryter samman!”
och
”I Tyskland tvingar staten börser och banker att stänga!”
och
”Framför Henry Fords fabrik i Detroit äger en gatustrid mellan polisen och arbetarna rum!”
och
”Den största europeiska trusten, tändstickstrusten, kraschar!”
och
”Femårsplanen på fyra år!”

Brecht gör skillnaderna mellan den kapitalistiska och socialistiska ekonomin tydlig och han visar tydligt hur den socialistiska ekonomin, eftersom den är planerad, inte lider av de återkommande kapitalistiska kriserna. Den industriella cykeln som Marx observerade hos kapitalismen är specifik för just kapitalismen.

Genom att läsa Brechts stycken går det att lära sig en hel del, vilket ju visar att Brecht verkligen lyckats i sin föresats – hans lärostycken är just lärostycken. Han har en förmåga att kort och kärnfullt sätta fingret på de motsättningar och de problem som uppstår i arbetarnas vardag, i den kapitalistiska produktionen och i kampen för socialismen. Ofta är de väldigt insiktsfulla och träffande. Brecht kan med fördel studeras bredvid de andra klassikerna, om inte annat för att han väldigt ofta konkretiserar annars tämligen abstrakta resonemang!

 

 

Print Friendly, PDF & Email

Lämna en kommentar

Next ArticleHelgens låt