Helgens låt

Jan Hammarlund – Livet i Lunde

Sommaren 1930 ville Gérard Versteegh, VD för Marma Sågverk AB, sänka lönerna för pappersmassaarbetarna i Hälsingland. Strejk utbryter och Versteegh väljer att plocka in strejkbrytare. År 1931 utbryter i Västernorrland sympatistrejker vid fabriker i Sandviken och Ådalen. Även här väljer Veerstegh att svara med att sätta in strejkbrytare vilket följs av att de strejkande arbetarna anordnar ett protestmöte. Från protestmötet tågar sedan 3000 demonstranter mot strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde. Väl i Lunde möts demonstrationståget av inkallad militär som öppnar eld med gevär och kulsprutor. För att hejda vansinnet väljer en trumpetare i arbetarnas kår att blåsa ”eld upphör”. När krutröken lagt sig ligger fem människor döda: Eira, Erik, Evert, Sture och Viktor.

Helgens låt

EAM:s hymn

Under andra världskriget och fascisternas ockupation av Grekland bildas EAM, den grekiska befrielsefronten. EAM, tillsammans med deras militära flygel ELAS och deras ungdomsorganisation EPON bestod av medlemmar ur Greklands kommunistiska parti. Organisationen visade ett heroiskt motstånd mot nazisterna och lyckades befria stora områden. I dessa organiserades lokala domstolar, teatrar, fabriker och domstolar. År 1944 lyckas man efter hårda och bittra strider till slut driva nazisterna ur landet. Låten är en hyllning till EAM och den uppmärksamme kan även notera att melodin är hämtad från den sovjetiske folksången Katiusja. Nedan finner ni en svensk översättning till låten.

Endast tre bokstäver lyser upp vår grekiska generation
och visar oss den upplysta vägen så vi kan inhämta friheten

Det är vår kamps ljus och folket följer trofast
unga, gamla, tillsammans ropar de alla: leve, leve, leve EAM

EAM räddade oss från hungern och ska återigen rädda oss från slaveriet
och det har folkstyreprogram leve, leve, leve EAM

Det har enat hela vårt folk, det har EPON och ELAS
och det har folkstyreprogram leve, leve, leve EAM

Helgens låt

Victor Jara – Hoola bandoola band

Hoola bandoola band sjunger en hyllningssång till den socialistiska musikern Victor Jara.
”Men du valde din väg, du sjöng för dom många
Och du struntade i dom mäktigas löften
och dom härskandes hot
Ja, Victor Jara, du gav ord
åt dom fängslades längtan till frihet
och åt dom plågades tro på en framtid
där bara folket har makt
Och du gav styrka och mod
åt dom förtrampades drömmar
Men mot dom rika och få
sjöng du ut ditt förakt”

Kommunistisk grundkurs i Uppsala avslutad

Under helgen hölls sista lektionen i SKP:s kommunistiska grundkurs för sympatisörer och andra intresserade i Uppsala. Under 6 lektioner har deltagarna bland annat lärt sig om marxistisk ekonomi, planekonomi, Kalla kriget, Sovjetunionen och Gulag.

Vi tackar kursledare och deltagare för en väl genomförd kurs!

Känner du dig besviken för att du missade Sveriges mest bearbetade kommunistiska grundkurs?
Det kommer fler chanser! Kontakta Sveriges Kommunistiska Parti centralt på skp@skp.se för att komma i kontakt med SKP på din närmaste ort.

SKP Uppsala

Helgens låt

Tupac – Changes

We gotta make a change…
It’s time for us as a people to start makin’ some changes.

Changes är en episk låt inspelad 1992, remixad och släppt okt 1998 efter Tupacs tragiska bortgång 1996 som handlar om orättvisa, rasism och misär. Tupac hade en tragisk uppväxt, ursprungligen från East Harlem, son till Afeni shakur & Billy Garland. Hans föräldrar var aktiva medlemmar inom Svarta Pantrarna. Dock började modern missbruka droger vilket gjorde henne labil. Tupac formades av sin tuffa uppväxt/omgivning vilket förklarar hans engagemang i förorterna, samt hans passion för musik, dans & poesi. Texterna som Tupac skrev hade bl.a. ett samhälleligt budskap och handlade ofta om egna upplevelser. Tupac beskrev sig själv som en ros som slagit ut i blom ur betongen, vilket får en att tänka på den dagliga kampen och strävan mot bättre tider.

Helgens låt

Fred Åkerström – Varning för hunden

Varning för hunden skrevs ursprungligen av Stig Dagerman för tidningen Arbetaren som reaktion på att en fattigvårdsordförande ska ha beklagat sig över att folk med fattigvårdsunderstöd har hund. Det var hans sista så kallade dagssedel och skrevs 1954. Satiren är drypande, väldigt träffande och, viktigast av allt, väldigt mänsklig. Vanligt folk förvandlas till siffror och bokslut för byråkratin och kapitalisterna, som antingen ignorerar att de är faktiska, levande människor, med samma behov, känslor och drömmar som alla andra. Den som mot förmodan skulle tro att det här problemet inte längre finns bedrar sig. Man diskuterar ideligen om det faktiskt är bra att familjer med socialt understöd får pengarna innan jul – då slösar de ju bara bort dem på julklappar för barnen! Nog fan har samhället råd att unna folk en extra slant för julklappar eller en liten hund om behovet finns där – vi vet ju alla att det inte är hundägarna som suger musten ur vanligt folk.