Natten till den 8 oktober brändes två tredjedelar av skolan i Gottsunda i Uppsala ned. Två tonårsflickor greps av polisen, men har sedan släppts eftersom de var under 15 år, uppger Aftonbladet. De är dock fortfarande misstänkta.

Idag har alltså en skola i en invandrar- och arbetarförort förstörts av två ungdomar som själva bor här och är en del av stadsdelen, och mängder av andra barn fick stanna hemma. Det är tragiskt och ett symptom på hur det står till i det svenska klassamhället.

När det gäller Gottsunda har man länge talat om kriminalitet, gängvåld, maffiatendenser och bilbränder. Det har fått de mest skilda politiska läger att ropa på fler poliser som skulle stoppa framväxten av ett parallellsamhälle.

Men vem har ropat på de sociala åtgärder som skulle kunna få bukt med allt detta? I Gottsunda och andra eftersatta områden i svenska storstäder behövs förstås resurser när det gäller meningsfull fritid för barn och vuxna, men det behövs också en bra skolutbildning som öppnar dörrar till intellektuell och kreativ utveckling. För naturligtvis är det så, att ungdomar med ett rikt livsinnehåll inte bränner ned skolor för att dra uppmärksamheten till sig! Ungdomar behöver en tro på en framtid där det finns arbeten och möjligheter, och föräldrar behöver en tro på att de och deras uppfostran av barnen betyder något – att det inte är hopplöst och att man bara kan släppa taget, för inget kommer ändå att ändras till det bättre.

SKP kräver att fokus sätts på vad människorna i Gottsunda och andra ”problemområden” verkligen behöver. En bra skola för alla, som ger en god grund att stå på i livet, och utvecklande fritid är bara en del av detta, även om kraven mest omedelbart måste handla om detta. I förlängningen måste vi kämpa för ett samhälle där människor inte marginaliseras, där alla behövs och har arbete, och där det växer fram ett ansvar för det gemensamt ägda.

Marina Weilguni

Sveriges Kommunistiska Parti fick 132 röster i kommunvalet i Uppsala, vilket motsvarar 0,1 % av valmanskåren. I riksdagsvalet fick SKP 77 röster från Uppsala län, vilket innebär en ökning på hela 1400 % sedan 2014.

Även om stödet såklart är alldeles för litet i förhållande till arbetarklassens behov, kan vi konstatera att den revolutionära rösten för socialism har stärkts i vår stad och att vi växer. Många fler vet idag att det finns ett kommunistiskt alternativ efter att ha tagit del av vår valkampanj.