Nya regler för asylsökande och anhöriginvandring
Den som såg på rapport på kvällen den fjärde augusti kunde inte undgå att höra Anders Ygeman uttala sig om flyktingfrågan och de nya reglerna som ska gälla för asylsökande och anhöriginvandring. I korthet går dessa nya regler ut på att en man som kommer hit och som lämnat kvar sin familj i sitt ursprungsland inte kan få hit dem utan att ha en försörjning. Rapport gjorde klart att för en man med fru och två barn behöver han ha ett jobb där han tjänar ungefär 26 000 kronor i månaden, samt att han måste ha en bostad där han kan ta emot sin familj.
Helt oaktat det faktum att man i exempelvis Uppsala måste köa i minst 6-7 år för att få en lägenhet överhuvudtaget eller att du måste punga ut med några miljoner för en bostadsrätt och det faktum att många svenskar inte ens tjänar över 26 000 kronor i månaden, är förslaget helt galet och gynnar enbart kapitalet. Vad innebär då de nya reglerna i praktiken?
En snabb titt på lite statistik ger följande resultat. Låt oss anta att en invandrare kommer hit och faktiskt får jobb (vilket inte är helt lätt, med tanke på att arbetslösheten för utrikes födda ligger på lite över 15%[1]), vilket låter bra. Var är det då han eller hon kommer hamna? Vi fortsätter att titta på statistiken. De fem vanligaste yrkena för utrikes födda är, föga överraskande, vårdbiträden, städare, undersköterskor, köks- och restaurangbiträden och barnskötare.[2] Vad har dessa yrken gemensamt? Lönemässigt är de lågavlönade! Medellönen för dessa fem yrken ligger på mellan 17 800 kronor i månaden och 20 500 kronor i månaden.[3]
Kort sagt har invandrare ingen chans att få hit sin familj. Varför är det då viktigt med dessa regler? Den mindre cyniskt lagde kanske tänker att det inte spelar så stor roll, Socialdemokraterna försöker bara ta röster från Sverigedemokraterna. Det gör de visserligen, men inte är det den enda bevekelsegrunden. Den praktiska konsekvensen av dessa regler är att de svenska kapitalisterna håller de invandrades familjer gisslan. För invandraren med familjen i en krigs- eller katastrofzon är naturligtvis den första prioriteringen att få hit sin familj, allt annat måste prioriteras bort. Detta innebär att kapitalet har fått en jävligt lydig arbetare, som säkerligen inte kommer att klaga på missförhållanden och jävulskap på arbetsplatsen. Det får som ytterligare konsekvens att de svenska kapitalisterna nu har lyckats med konststycket att få hit den utbildade, arbetsföra delen av befolkningen i exempelvis Syrien, medan man lämnat kvar de personer som eventuellt kunde kosta samhället en slant, såsom skolkostnader för barnen. Dessa kostnader låter man de av imperialismen redan krigshärjade länderna bära.
Det är ett fullkomligt vidrigt förslag som är ett slag mot både den svenska arbetarklassen och den internationella arbetarklassen och måste upphävas omedelbart. Ingen lämnar frivilligt sitt land, men de som måste göra det måste vi visa solidaritet. Vi måste samtidigt kämpa mot våra egna kapitalister, som inte är sena att profitera på katastrofer och krig (vi minns exempelvis hur Riksdagen med bred politisk enighet, från vänster till höger, bombade Libyen tillbaka till stenåldern). Inget utrymme åt den svenska rovkapitalismen och imperialismen! Bekämpa flyktingorsakerna, inte flyktingarna!
[1] http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning/
[2] http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Arbetsmarknad/Sysselsattning-forvarvsarbete-och-arbetstider/Yrkesregistret-med-yrkesstatistik/59064/59071/Behallare-for-Press/370886/
[3] Se statistik från www.lonestatistik.se.
