Grundkurs

Tisdagen den 12:e april startar vår grundkurs som håller på i sex veckor. Sätt dina kompisar
på plats – ta chansen och lär dig mer om kommunism och klasskamp!

Anmälan görs till uppsala@skp.se

Jordbrukare från Uppland demonstrerar

Den svenska landsbygden har successivt monterats ned de senaste decennierna, något som ytterligare skyndats på sedan Sverige gick med i EU. Sedan dess har de största bönderna blivit större och den svenska produktionen minskat och importen av livsmedel ökat. Samtidigt flyttar allt fler arbetsplatser från landsbygden, antingen in till städerna eller till andra länder. De enda som tjänar på detta är kapitalisterna. När skolorna och apoteken privatiseras och ska göras lönsamma försvinner de från landsbygden – där tjänar man inte längre pengar. Sjukhusen läggs ner när staten och landstingen ska spara in pengar. Livet på landet blir allt svårare och människor tvingas i rask takt in till städerna, där bostadspriserna till råga på allt är skyhöga.

I en situation som denna är det väldigt positivt att jordbrukarna börjar organisera sig. Under påskhelgen har Landsbygdsupproret demonstrerat i tiotals svenska städer, från Skåne till Norrland. I Uppsala protesterade man genom att köra runt staden med traktorer för att uppmärksamma landsbygdsdöden.

jordbruksupproret

De svenska bönderna står inför en allt svårare situation, där nio av tio svenska jordbruk lagt ned de senaste 25 åren, samtidigt som livsmedelsimporten från 40 till 120 miljarder kronor. Jordbrukets död hänger ihop med nedmonteringen av landsbygden och måste bekämpas. SKP Uppsala stöder helhjärtat jordbrukarnas organisering, lösningen finns bara i folkets kamp. Vi säger därför:

  • Hela Sverige ska leva: stöd Landsbygdsupproret!
  • Kämpa mot EU: det är de stora företagen och kapitalisternas verktyg!
  • Kämpa för folket: lösningen för folket är socialismen, inte kapitalismen!

Rikshems smutsiga affärer

statenhöjerhyrorna_liten

Vad fan håller Rikshem på med?
Den som följt lokalnyheterna i Uppsala de senaste veckorna har kunnat följa uppnystandet av den ena skandalen efter den andra hos Rikshem. Dessa skandaler är dock inget som är nytt för företaget, som till hälften ägs av AMF (som i sin tur ägs av LO och Svenskt Näringsliv, i skön förening) och Fjärde AP-fonden. Det rör sig således om ett företag där både arbetarrörelsen och staten har stora intressen.

Skandal på skandal…
Rikshem hamnade i blåsväder redan förra året, då Dagens Industri uppdagade att pamparna inom företaget berikat sig själva. De kunde plocka ut över 100 miljoner kronor i vinst genom att fiffla med siffrorna och bedriva egna fastighetsaffärer vid sidan om. För detta fick den förre socialdemokratiske politiker, tillika vice VD på Rikshem, Ilija Batljan sparken. Jan-Erik Höjvall, som även han berikat sig och bedrivit egna affärer vid sidan av, fick stanna kvar tills för bara någon dag sedan. I samband med detta uppdagas även att Rikshem mutat en bostadsrättsförening med 2.6 miljoner kronor för att inte överklaga ett bygglov som Rikshem fått.[1]

Skandalerna tar dock inte slut där. Rikshems styrelseordförande, Mats Mared, tillsatte en utredningsgrupp som äntligen skulle reda ut alla konstigheter i företaget. Utredningen blev dock inte så trevlig för Rikshem. Det kom fram att företagets pampar bland annat bjudit sina fruar på resor till Florida, på hyresgästernas bekostnad.[2] Vidare framkom att man även haft täta förbindelser med Uppsalas ledande politiker, bland andra Marlene Burwick (socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande) och Erik Pelling (socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för, hör och häpna, bostadsfrågor!) och bjudit dessa på både öl och rosévin och middagar och wraps.[3]

Det bör nu vara uppenbart att Rikshem är ett allt annat än hederligt bolag, och att man använder sig av allehanda taktiker för att säkra en ännu större vinst. Man frågar sig då, var tar egentligen pengarna som tänker klämma Lågbergets hyresgäster på vägen? Man frågar sig också, vad fan det är som håller på att hända? Ett bolag som ägs av både staten och arbetarrörelsen borde ju ta ansvar!

”…affärsmässiga principer med normala avkastningskrav.”
Den 1 januari 2011 hände något med vår kommunala bostadsmarknad. De kommunala bostadsbolagen skulle från och med detta datum vara lika vinstgenererande som vilket privat företag som helst. I och med att lagen Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag utfärdades förändrades bostadsbolagens karaktär: de tidigare allmännyttiga bostadsbolagen har förlorat sin allmännyttiga karaktär och blivit vinstdrivande. Den uppmärksamme frågar sig nu, vad har detta med Rikshem att göra? De är ju trots allt inte kommunala. För att svara på detta, måste vi undersöka bostadsmarknaden lite närmare.

Bostadsmarknaden och bostadsbristen
I vår förra artikel om Lågberget beskrev vi vilka aktörer det är som styr bostadsmarknaden och hur de tjänar på bostadsbristen. Den ledande principen i all analys, så även denna, är att följa pengarna. Frågar man sig vem som tjänar på någonting, hamnar man med allra största sannolikhet rätt. Vi ska fräscha upp minnet lite grann, genom att åter gå igenom bostadsmarknadens aktörer.

Bostadsmarknaden domineras av monopolkapitalet. Det finns i praktiken fyra storbanker och fyra byggherrar som totalt dominerar (bankerna och byggherrarna ). De fyra storbankerna är Nordea, Swedbank, Handelsbanken och Skandinaviska Enskilda Banken (SEB). Det är dessa som kontrollerar bostadslånen. Det gör en så enorm profit på bostadslånen, att deras sammanlagda vinster 2014 uppgick till över 80 miljarder kronor.[4] Av denna vinst, består över 60 miljarder kronor av räntorna från bolånen vanliga människor tvingas ta för att överhuvudtaget kunna skaffa sig tak över huvudet.[5] Dessa storbanker är i sin tur kopplade till andra koncerner. Handelsbanken har genom Industrivärden intressen i bland annat Ericsson, SCA, Volvo, Sandik och, i det här sammanhanget viktigt, Skanska. Byggherrarna är även de fyra stycken. Det rör sig här om NCC, Peab, JM Bygg och Skanska. Skanskas största intressen finns utomlands (de med gott minne minns hur de skövlar Amazonas). NCC, å andra sidan, ägs av koncernen Axel Johnson, som även kontrollerar Hemköp, Willys och Åhlens. Dessa gör rekordvinster på sitt bostadsbyggande. För dessa byggherrar innebär bostadsrätterna en snabb och säker inkomstkälla, i kontrast mot de långsiktiga intressena som man måste behålla om man investerar i hyresrätter.

Hur tjänar då dessa på bostadsbristen? Om bostadsbristen lättas, innebär det för bankerna att deras främsta inkomstkälla sinar. Om de kan upprätthålla bostadsbristen innebär det att de kan fortsätta öka sina vinster. Detsamma gäller byggherrarna. Om bostadsbristen lättar, finns det inte alls en lika stor marknad för nybyggnationer och snabba pengar för dessa aktörer. Slutligen konstaterar vi att även de kommunala bostadsbolagen tjänar på detta. Eftersom de nu agerar på lika villkor som andra privata företag och är minst lika vinstdrivande, finns det även här ett intresse av att upprätthålla bostadsbristen. Fanns det ingen bostadsbrist, skulle inte Uppsalahem kunna ta ut hutlösa hyror på sina nybyggnationer.

Vad har då detta med Rikshem att göra? Rikshem är en aktör på marknaden, precis som alla andra, och måste således hålla sig till spelreglerna. De chockhöjer sina hyror, just eftersom de kan. Eftersom de, precis som alla andra bostadsbolag nuförtiden, är vinstdrivande, är detta inga konstigheter. För att främja sina egna intressen uppvaktar de politiker, mutar bostadsrättsföreningar och suger ut hyresgästerna. Hade de inte gjort detta, hade något annat företag kommit i deras ställe.

Slutsats
En fråga som vi måste ställa oss, som inte diskuterats i denna text, är vad korruption egentligen är. Ska man betrakta ”representationsmiddagar” som korruption? Det är trots allt tillfällen där företagen kommer i kontakt med politikerna i syfte att göra dem välvilligt inställda till just dem. Att direkta mutor till bostadsrättsföreningar är korruption, torde inte någon betvivla. Har vi blivit så vana vid detta att vi inte ens reagerar när storföretagen och politikerna träffas på ”representationsmiddagar” för att planera hur de ska suga ut oss?

En konkret slutsats som vi kan dra av detta, är att Rikshem inte agerar som ”ett enskilt, ruttet ägg.” Det rör sig om en hel struktur, utformad för att gynna monopolkapitalisterna, på bekostnad av arbetarklassen och vanliga människor. Om de inte tvingar oss att ta lån på flera miljoner för att ha någonstans att bo (vem minns Göran Perssons bevingade ord: ”den som är satt i skuld är icke fri”?), så tvingar de oss att betala hyror som i vissa fall äter upp hela inkomsten.[6] Förutsättningen för den här utplundringen är bostadsbristen.

Svaret på frågan som ställdes i rubriken måste således vara: samma sak som alla andra – berikar sig.

Istället för att pamparna och kapitalisterna ska få berika sig, säger SKP Uppsala istället:

  • Alla har rätt till en billig, bra och fräsch bostad: bygg bort bostadskrisen!
  • Krossa monopolkapitalets och bankernas makt: kämpa för socialismen!

 

 

[1] http://www.dn.se/ekonomi/skandaler-i-rikshem-ska-granskas/

[2] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/rikshem-bjod-fruar-pa-floridaresa

[3] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/toppolitiker-lat-sig-bjudas-pa-ol-och-rose-av-rikshem

[4] http://www.dn.se/ekonomi/rekordvinster-i-sikte-trots-minusrantan/

[5] http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-okad-vinst-pa-bankernas-bolan/

[6] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/chockhyror-vantar-efter-renovering

Granskning av Rikshem

”Bostadsbidrag är sättet vi kan lösa det på”, svarade Rikshems VD Jan-Erik Höjvall på frågan om var låginkomsttagarna ska ta vägen när hyrorna i Lågberget chockhöjs. Av erfarenhet vet vi att byggpamparna inte bryr sig om arbetarklassens välmående, deras intressen och agerande är inriktade på något helt annat. Vad det är kan vi nog alla räkna ut. Det betyder dock inte att det bör gå oss obemärkt förbi. För att reda ut vad som försiggår har SKP Uppsala valt att gräva lite i fastighetsbolaget Rikshem och dess förehavanden. Under de kommande veckorna kommer detta material att publiceras på våra sociala medier, håll utkik!

En liten introduktion till vad som komma skall finner du här:

Fortbildning: Filmtema

filmillkanaler

SKP Uppsalas fortbildning är i full gång!
Under den senaste månaden har deltagarna lärt sig att
uppskatta film på nya sätt. De har introducerats för
filmhistoria ur ett marxistiskt perspektiv och bekantat sig
med filmdatabaser och enklare videoredigeringsprogram.
I grupper har de sedan fördjupat sig i valfria teman och
presenterat sina resultat för övriga grupper.

Ett urval av grupparbetena kommer att publiceras i våra
kanaler de kommande veckorna så håll utkik!

Vill du ha tips på bra socialistiska film? Vi har lagt upp
en introduktion (ihopklippta scener) till några av de filmer
som vi pratat om under filmtemat här:

Crash Course i kommunism!

CRASHCOURSE7
Varför? – Därför att det behövs!

Den 12:e april startar vår grundkurs där du får
möjlighet att lära dig om kommunism av våra
utbildade gymnasielärare. Under sex tillfällen
behandlas ämnena marxistisk världsåskådning,
ekonomi, imperialism, Sovjetunionen samt
internationell och svensk arbetarhistoria.

Anmäl dig till kursen på uppsala@skp.se

Kontakta oss gärna vid frågor eller funderingar
kring upplägget.

SKP Uppsala  mini hammare och skra.png

Vem fan kallar sig kommunist?

”TAG ER SJÄLVA I KRAGEN”
Jag växte upp i en relativt liten stad i den mellersta delen av Norrland. Mitt hem låg ett stenkast från Valhalla, ett av två flerbostadskomplex som uppfördes under miljonprogrammets tidiga skede. Det statliga projektet hade som syfte att bemöta bostadsbristen genom att bygga 100 000 lägenheter per år under tio års tid. För mig gjorde närheten till ”Valla” att jag snabbt skaffade mig en bekantskapskrets som bestod av barn från detta område. Mina kamrater var av en brokig skara men kännetecknande för samtliga var att tillvaron på ett eller annat sätt var minst sagt svår. Genom mina vänner fick jag inblick i den verklighet som var deras liv. Det jag såg var ensamstående morsor vars kroppar givit vika efter ett slitsamt arbete, alkoholism och samhällsutstötta familjemedlemmar, människor plågade av traumatiska minnen efter att ha blivit tvungna att fly sitt krigsdrabbade hemland och – löpandes som en röd tråd – ekonomiska svårigheter som ett resultat av avsaknaden på trygga anställningar. Även om min egen familjesituation var relativt trygg med arbetande föräldrar och hyran betald i tid, så fanns misär och svåra levnadsförhållanden ständigt runt omkring mig i egenskap av mina vänners upplevelser.
I takt med att vi blev äldre fortsatte problemen och för många av mina vänner var det självklart att göra mot samhället så som samhället gjort mot dem, vända ryggen till. Drogmissbruk och brottslighet blev en del av självidentiteten, något som förstärktes då det var just det som förväntades av dem. Problemen var många och lösningarna få. Vi får så ofta höra att vi lever i ett samhälle där alla har samma rättigheter att vi glömmer bort vad som faktiskt är viktigt, har alla samma möjligheter? Idag matas vi dagligen med slagord som gör gällande att vi ska klättra på karriärstegen, armbåga oss framåt och slå ut våra konkurrenter. Det sker i skolan, på arbetet men också i det vardagliga livet. Jag minns från gymnasiet att två dagar i veckan skulle vi ägna oss åt att driva ett UF-företag. Kort sagt kan det sägas att här fick man sig en dos av vad samhället går ut på: du är din egen lyckas smed och om du misslyckas beror det inte på någon annan än dig själv. Det var kanske därför inte så konstigt att jag i sann borgerlig anda kom på mig själv med att kallsint uppmana mina vänner att ”ta sig i kragen” eftersom ”det är upp till dem själva om de vill lyckas eller inte”. Idag vet jag bättre, men det är just sådana tankegångar som genomsyrar dagens samhälle. Om vi snackar media är det ingen överdrift att säga att det är starka krafter vi talar om. Det framgår inte minst av det faktum att majoriteten av svensk media är i händerna på ett fåtal större finansfamiljer såsom Bonnier och Schibsted. För att bara nämna ett fåtal av de företag som ägs av dessa mediemoguler: DN, TV4, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Dagens Industri, Svensk filmindustri, Aftonbladet, SvD och Metro. Att det ser ut såhär gör det oerhört viktigt att vi lär oss genomskåda de lögner och samhällssplittrande ideal vi dagligen matas med.

KLASSKLYFTORNA ÖKAR
Det går inte att förneka att vi lever i en orättvis värld. Idag kontrollerar 1 % av världens befolkning hälften av hela världens samlade rikedomar. Det blir än mer intressant om man vänder blickarna mot Sverige. Organisationen OECD har fastslagit att Sverige är det land där klassklyftorna ökat snabbast de senaste trettio åren. Det betyder att de fåtal rika blivit allt rikare samtidigt som folkmajoritetens inkomstutveckling i princip stått still. Det är också ett faktum att arbetarklassen dör tidigare än överklassen. I Bergsjön i Göteborg – också det ett miljonprogramsområde – är den förväntade livslängden nio år kortare än i det välbärgade Saltholm. Det är även värt att poängtera att forskare som studerat självmord kunnat visa att så mycket som 20 % av fallen kunde knytas till arbetslöshet. En femtedel av människor som väljer att avsluta sina liv i förtid gör det alltså för att det inte har ett arbete. Det är något som måste betraktas i ljuset av att de rika blir rikare samtidigt som människor går arbetslösa och inte ges tillfälle att vara en del av samhället. Statistik av detta slag är viktig, både eftersom det hjälper oss att slå hål på myten om att klasskamp är något som hör till det förflutna men också eftersom det klart och tydligt synliggör den riktiga fienden: det kapitalistiska systemet! Inte minst är det relevant i dessa tider av främlingsfientlighet och Sverigedemokratiska framgångar. För samtidigt som storföretagen gör miljardvinster så får arbetarklassen dela på smulor. När sedan smulorna inte räcker till är det tyvärr vanligt att ilskan riktas åt fel håll. Det sägs då vara den ökade invandringens och tiggarnas fel, något som glädjer storkapitalisterna eftersom det försvårar för arbetarklassen att gemensamt organisera sig och ta upp striden mot de riktiga parasiterna.

ORGANISERA DIG!
Hur gick det då för mina vänner? Ett fåtal har erbjudits jobb men är ändå kvar i ekorrhjulet där de sliter ut sig för sin arbetsköpare för att kunna försörja sina familjer. För andra gick det inte så bra. Faktum är att de nu närmar sig trettioårsåldern och fortfarande är arbetslöshet, utanförskap och bostadsbrist bestående inslag i deras liv. Jag tror nog att de flesta kan känna igen beskrivningen, om inte direkt så i alla fall i form av en mammas, pappas, broders, systers eller avlägsen väns levnadssituation. Vi påverkas alla på ett eller annat sätt av det system som sätter vinstintressen före mänskliga behov. Det är också därför vi gemensamt måste komma till insikt att det går att förändra den rådande situationen. Som det nog framgår av texten har den åsikten inte alltid varit självklar för mig. Längs den krokiga vägen har jag tvingats utmana och omvärdera mitt sätt att se på världen och människan. En faktor som bidragit till detta är de historiska studier som jag påbörjade här i Uppsala. Det må låta klyschigt, men för att förändra världen imorgon måste vi inse att gårdagen ger oss svar på varför det idag ser ut som det gör. När jag blickar tillbaka på min uppväxt är det också tydligt att det jag och mina kamrater tillsammans gått igenom har bidragit till att jag idag står där jag står. Det är en syn på världen som inte utgår från några rasistiska antaganden om att syndabocken är den med fel hudfärg eller religion. Inte heller rör det sig om en fantasiföreställning som gör gällande att en fri marknad skulle vara lösningen på våra samhällsproblem. Tvärtom är utgångspunkten att det råder ett oundvikligt samband mellan människors tuffa tillvaro och det omänskliga och rovgiriga kapitalistiska systemet. Utifrån detta är det sedan möjligt att dra slutsatsen att det är både möjligt och högst nödvändigt att kämpa för en bättre värld.

Kamrat, vill du vara med och ta upp kampen för ett socialistiskt samhälle? Organisera dig i Sveriges kommunistiska parti.

Drfr blev jag kommunist

Nu var det dags igen – Rikshem chockhöjer hyror i Uppsala

Förra gången Rikshem drog fram i Uppsala var i Gränby, där man chockhöjde hyrorna och därmed kastade ut de låginkomsttagare som tidigare bott där. Nu är det kvarteret Lågbergets tur i Eriksberg.

statenhöjerhyrorna_liten

En stor del av de som bor i Lågberget består av låginkomsttagare och pensionärer som har ”en inkomst lägre än genomsnittet.”[1] När Rikshem således vill höja hyrorna med mellan 40-60 procent, kommer detta i praktiken att tvinga dessa människor att flytta. Inte heller detta är enkelt, när kötiderna för bostäder i det kommunala Uppsalahem stadigt ökar och de få nybyggda hyresrätterna ofta har hyror på över 10 000 kronor i månaden. Situationen för Uppsalas arbetarklass ser inte ljus ut.

Rikshem
Fastighetsbolaget Rikshem har bostäder i hela landet och ägs AMF (som i sin tur ägs av både LO och Svenskt Näringsliv i skön förening) och Fjärde AP-fonden (en statlig ”buffertfond” som ska se till att pensionssystemet flyter på som det ska). Fjärde AP-fonden har ett kapital på över 300 miljarder kronor (hur mycket Svenskt Näringsliv sitter på är knappt lönt att spekulera i). Rikshem är således till hälften statligt ägt, och till hälften ägt av arbetsmarknadens parter, och det är dessa aktörer som nu bestämt sig för att plundra ut Lågberget.

Om vi då riktar blicken mot Rikshem självt, så ser vi att deras verksamhet kantats av skandaler. I höstas framkom det att ledande personer i Rikshem, med vd Jan-Erik Höjvall i spetsen, fått ut hundratals miljoner kronor i olika sorters ersättningar.[1] Mats Mared, styrelseordförande i Rikshem, kallar detta för kompensationer. I kombination med att Rikshem gjorde en god vinst förra året och ökade sitt resultat till 1 964 miljoner kronor, framstår hyreshöjningarna som småpotatis i sammanhanget.[2] Det finns alltså gott om medel att renovera för, utan att man behöver höja hyrorna.

När sedan Höjvall konfronteras med konsekvenserna för låginkomsttagarna i området konstaterar han kallt att ”[b]ostadsbidrag är sättet vi kan lösa det på.”[3] Han har alltså mage att först köra låginkomsttagare ur huset, för att sedan arrogant avsäga sig ansvaret. När Blå Tåget på 70-talet sjöng att när kapitalet höjer hyrorna följer staten efter med höjt bostadsbidrag, visste de nog inte hur väl det skulle stämma in på 2016 års Uppsala.

Vi har alltså en situation där ett fåtal styrelseledamöter och andra pampar berikar sig på vanligt folk, människor som arbetat hela livet och som förtjänar att vila och njuta av livet, människor som kämpar för att få vardagen att gå runt och människor som är för sjuka för att kunna arbeta. De har blivit en kassako för borgerligheten. Vad har skapat denna situation?

Bostadsmarknaden
En förutsättning för att Rikshem ska kunna göra detta, är att de kan få in nya hyresgäster som är villiga att betala den höjda hyran. Om de inte kunde räkna med detta, skulle de gå med förlust. De profiterar alltså på bostadsbristen och använder den som slagträ mot arbetarklassen.

Bostadsbristen är i sig ett resultat av att det svenska monopolkapitalet, de största av de största företagen och bankerna, fått fritt spelrum. De fyra svenska storbankerna har aldrig tjänat så mycket pengar som de gör idag: 2014 uppgick deras sammanlagda vinst till 81 miljarder kronor.[4] Denna vinst består till stor del av räntan som de får in på sina bolån.[5] Bankernas rekordvinster bygger alltså på att bostadsmarknaden hålls igång och att folk tvingas köpa sina bostäder. Samtidigt finns det ett stort intresse hos de stora bostadsbolagen (NCC, Skanska, PEAB och JM är de överlägset största aktörerna i Sverige) att bygga bostadsrätter. Dessa innebär ingen långsiktig investering såsom hyresrätter gör, utan innebär snabba och säkra pengar, förutsatt att det finns en efterfrågan och ett tryck på bostadsmarknaden. Förutsättningen för bankernas och byggherrarnas miljardvinster är alltså en bostadsbrist. Den kan de använda för att trissa upp priserna.

Det är alltså ingen slump att det är bostadsbrist: marknaden vill ha det på detta sätt. Det är i denna situation som Rikshem kan chockhöja hyrorna. Om inte de som bor där nu kommer att ha råd att betala, så finns det andra som är villiga att göra det. Vart låginkomsttagarna och pensionärerna sedan ska ta vägen bryr sig inte Jan-Erik Höjvall och kompanjoner inte om.

Slutsats?
Det finns inga långsiktiga lösningar inom ramen för kapitalismen, där kommer bankerna och storföretagen jämt att bestämma. Den långsiktiga lösningen ligger i socialismen, i avskaffandet av bankernas och storföretagens makt, till förmån för arbetarklassen och den vanliga människan. Alla har rätt till ett bra och sunt boende, utan att behöva oroa sig för att bli utkastad för att man inte är tillräckligt lönsam. Därför säger SKP Uppsala:

-Låt Rikshem bekosta hela renoveringen!
-Rusta upp arbetarklassens bostäder – utan att belasta arbetarklassen!
-Avskaffa bankernas och storföretagens makt – kämpa för socialismen!

 

[1] http://www.svd.se/rikshem-affarer-granskas

[2] http://byggindustrin.se/artikel/nyhet/rikshem-g%C3%B6r-vinst-22761#

[3] http://www.hemhyra.se/uppsala/rikshems-vd-svarar-pa-kritiken

[4] http://www.dn.se/ekonomi/rekordvinster-i-sikte-trots-minusrantan/

[5] http://www.dn.se/ekonomi/kraftigt-okad-vinst-pa-bankernas-bolan/

[1] http://www.svt.se/nyheter/regionalt/uppsala/hyresgaster-fruktar-flytt-vid-hyreshojning